Hur fin som helst

Här är "Belöningen" som jag lovade att visa er för si så där 10 dagar sedan. Bättre sent än aldrig...

ENVIROSAX eco-friendly bag

Vid förra barnmorskebesöket så tog jag putt i fingret (något jag inte gjort på säkert 15år) och belönade mig därför med en liten present. Nämligen en übersöt shoppingkasse från Designtorget med tryck av karusellhästar! Sanna hade med sig precis en sådan när hon var på besök hos mig sist och berättade att den var köpt på Designtorget. Direkt efter barnmorskan så bestämde jag mig för att gå dit och titta efter den. Gissa vad som låg och väntade på mig? Bara en enda med detta tryck fanns kvar och det är klart som korvspad att Apan ska ha en cirkusinspirerad shoppingbag. Eller hur? Detta är den absolut finaste shoppingbag som jag någonsin har sett. Den är som en liten pralin - fast bättre!

Buff buff

Nu har jag lyckats fånga lite av Apans morgongympa på filmklipp. Hela förmiddagen höll han igång och möblerade om i Apkulan. Tyvärr syns kickarna inte lika tydligt på klippet som i verkligheten då bilden från mobilen blir brusig. På det första klippet blev det två sparkar på det andra rör han sig lite då och då...

(Sparkar vid tiden 0:12 på vänster sida och 0:20 över naveln)

(Sparkar t.ex. vid tiden 0:21 på vänster sida och 0:28 närmare mitten av magen, sedan till höger)

Vecka 27

Vecka 27 är här och därmed har vi också klampat in i den sista trimestern. En tredjedel av graviditeten kvar alltså, sedan är Apan färdigbakad! För en vecka sedan passerade vi den magiska 100 dagars gränsen och nu traskar tickern raskt mot noll och snart kan jag nog även mentalt skymta slutet av denna fantastiska resa. Apan är oftast ganska lugn. Han stökar inte runt så mycket och stör mig inte på nätterna. Tidigt varje morgon brukar han köra sin morgongymnastik men sedan håller han sig oftast ganska lugn under dagen. Ju aktivare jag är, desto lugnare är Apan och ju lugnare jag är, desto mer aktiv är Apan. En kompis, Mia, förklarade att bebisen vaggas till söms när man rör sig... och det verkar stämma. När jag sätter mig med benen högt eller lägger mig på mage så att kulan trycks ihop så brukar jag ganska snabbt få mig en buff i sidan och visst känner jag att det blir mer och mer kraft bakom de där små fossingarna. Från att bara ha varit små diffusa rörelser, är det nu mer ordentliga stötar jag får. Men ont gör det inte och blåsan låter han numera bli, vilket jag är väldigt tacksam för.

Magen är inne i en rejäl växtspurt nu och jag kan nästan se hur den växer för varje dag. Magen är ganska exakt 100 cm i omkrets på det bredaste stället, ett helt sjukt midjemått va? Det har helt enkelt blivit en rejäl kula att bära runt på nu och naveln blir plattare och plattare. Den ser tyvärr mer ut som en kattrumpa än en navel nu. Jag har nästan gått upp 400g sedan startvikt så visst har veckans kalasande gett lite effekt på vågen också. Bristningar har jag klarat mig från hittills men de kommer nog snart om magen ska fortsätta att expandera i denna takt.

Men nu till det viktigaste... Håll i er gott folk! Det verkar som om illamåendet har släppt helt denna vecka. Jag har bara mått lite illa vid två tillfällen och det gick över nästan omedelbart. Jag behöver nog inte ens beskriva hur skönt det känns. Tänk om jag kan få slippa detta nu, det skulle vara fantastiskt.

Jag mår väldigt bra i övrigt också, inga krämpor förutom att jag lätt får ont i fötterna (i benen/skelettet) när jag går och står mycket. Mamma köpte ett par nya Ecco sommarskor till mig när hon var och hälsade på i veckan och det känns redan MYCKET bättre än med mina gamla skor. Klackar kan jag bara glömma nu, fötterna protesterar snabbt. Tusen tack för skorna mamma!

Jag har äntligen fått kallelsen till specialistmödravården (pga. hjärtat) så nu antar jag att barnmorskan faktiskt kommit ihåg att skicka i väg båda mina remisser. Jag vet inte exakt vad det är de ska göra för undersökningar, men det visar sig väl när jag väl kommer dit. Kanske ska de bara prata med mig om mina besvär och bedöma om allt är okej eller inte inför kläckningen.

Magbild v. 26+5

Ruinerna av en navel

Bebisen v. 27 

Du går nu in i den tredje trimestern och din bebis är ca 24 cm lång från huvud till rumpa och 38 cm lång totalt! Den här stora lilla varelsen väger nu omkring 1200 gram, eller 1.2 kg! Den kommer dessutom att öka ordentligt i vikt under den sista trimestern, även om den inte blir så mycket större.

Om din bebis föddes nu skulle den ha mer än 90% chans att överleva. Även om den är långt ifrån färdigutvecklad så skulle den ha goda chanser att klara sig med rätt vård. Du har ännu ungefär 13 veckor kvar av din graviditet och under denna tiden kommer bebisen att fortsätta växa och utvecklas. Det är avsaknad av underhudsfett och surfaktant i lungorna som gör att bebisen behöver ligga i kuvös för att hålla kroppstemperaturen uppe och få hjälp att andas med respirator, men även andra organ som hjärna, lever och immunsystem är underutvecklade och kan ställ till komplikationer vid för tidig födsel. 

Källa: Blimamma

Födelsedagsfirande och besök

Nu har det varit stiltje på bloggen i drygt en vecka. Jag har entrat 30år och sidbytet känns alldeles underbart! So far, so good! Jag har haft ett efterlängtat besök av mamma och vi har kutat runt på stan hela dagarna. Ni kan tänka er…det är nästan fem månaders shopping och nöje som jag skulle ta igen denna vecka. Jag har hittat en massa bra kläder, ätit gott och haft trevligt sällskap hela veckan. Det är roligt att traska på stan med mamma för vi gillar att titta i samma typ av butiker. Det var tre år sedan hon var och hälsade på mig sist så vi hade mycket att se på.

Veckan har varit fartfylld och mamma och jag har betat av halva Malmö och i princip hela den västra kustremsan från Ängelholm i norr till Smygehuk i söder. Vädret har varit strålande de flesta dagarna så vi har strosat i parkerna och åkt kanalturen. Igår kväll tog mamma flyget hem men som tur är dröjer det inte så länge innan vi ses igen.

En kanaltur i Malmö hör sommaren till

Paketöppning, omgång 1

Paketöppning, omgång 2

Smörgåstårtorna som R gjorde till mig

Bron över till den bättre sidan

Mamma glassar runt

Åsa och morbror kom också för att fira min dag

De kom färdandes i morbrors lustiga veteranbuss från 1966 som har både eldstad, kök, sovrum
och toalett. Det var inte helt lätt att hitta fickparkerig till en 12 meter lång buss, men det gick.

Jensen's efterrätter går inte av för hackor

Oueens delight.
Frasig våffla med mjukglass, jordgubbssylt, chokladsås och hasselnötskross.

Oasen

Kalasväder som alltid på min födelsedag

En "tam" korp i Smygehuk som jag delade min födelsedagskaka med

Hyddan roar

Apkulan v. 26

I förrgår när jag stod och plockade ur diskmaskinen…iförd leggings, t-shirt och en alldeles för kort luvtröja så brakade världens skratt loss från andra sidan köket.

- ”Vad är det?”, frågar jag.

- ”Herre gud! Vilken stor mage du har alltså”, utbrister R och fortsätter att skratta hysteriskt. ”Ha ha ha… Du ser ut som en badboll på två ben”, klämmer han fram mellan kikningarna.

Kul att min nya ”figur” kan glädja någon iaf… så fort Apan är kläckt är det nog bäst att jag införskaffar en munkorg till R. 

Vecka 26

Här kommer en tidig uppdatering av vecka 26 då jag kommer att ha fullt upp en tid framöver. Äntligen är det maj, årets härligaste månad. Vilket också innebär att mitt 30-års kalas går av stapeln i helgen och jag får ett efterlängtat besök av mamma, morbror och hans sambo. Morbror åker tillbaka redan på söndag men mamma stannar en hel vecka. Idag ska jag baka vaniljbullar och så ska vi handla och förbereda smörgåstårtan. Ett varv med dammsugaren ska jag också försöka hinna med. Det här blir kul!

Apan lever rövare som vanligt och ibland undrar jag vad han pysslar med där inne. Jag kan tydligt känna små fötter eller händer som boxas men ibland känns det bara "konstigt"...kanske slår han volter eller något? Vissa dagar är han riktigt aktiv och igår vid barnmorskan så möblerade han om rejält där inne i magen. Det var skönt att höra hjärtljuden igen och få det bekräftat att vår fina pojke växer precis som han ska. Vi har blivit inbokade på föräldrautbildningarna. Jag ville egentligen bara gå på den ena som handlade om amning och första tiden hemma men trots att jag sa det till barnmorskan så bokade hon in mig på den med förlossning och smärtlindring också. Jag kommer inte att gå dit, aldrig att jag kommer att sitta och se på förlossningsfilmer och dylikt. Det är väl det man gör, eller?

Faktum är att jag är ganska trött på min barnmorska. Besöken hos henne är inte speciellt givande. Det känns inte som hon lyssnar mer än på ett halvt öra. Varje gång får jag berätta min ”sjukdomshistoria” (hjärtat + medicinering) och varje gång antecknar hon vad jag skriver som om det var första gången hon hörde det. Nästa gång jag kommer så är hon lika frågande igen och antecknar allt på nytt. Hon hade inte skickat remisserna till specialistmödravården (hjärtat) eller till teamet för förlossningsrädsla (vill ha snitt) trots att hon sa att hon skulle göra det förra gången jag var hos henne. Egentligen skulle jag vilja byta BM men samtidigt så spelar det kanske ingen roll. Igår förklarade hon att hon var trött på sitt jobb och hade sagt upp sig så jag skulle ev. träffa någon annan på slutet. Det förklarar nog en del av hennes bristande engagemang.

Nu står jag i valet och kvalet. Ska vi boka tid för att göra 3D/4D ultraljud eller inte… har hört att tillväxtultraljudet som jag ska göra i slutet av juni inte är så roligt för bebisen är så stor så man ser inte detaljerna så tydligt.

Magbild v. 25+2

Bebisen v. 26

Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade. Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser. 

Källa: Bli mamma

Hos barnmorskan v. 26

Idag, vecka 25+1 var jag hos barnmorskan och uppdateringen lyder:

SF-mått: 26 cm

Hb: 105 (hade 123 på inskrivningen)

Blodtryck: 120/55 (hade 110/60 på inskrivningen)

Hjärtljud: Hmm…var det 145, minns inte så noga. Det tickade på fint iaf.

Viktökning sedan inskrivning: + 800g (dvs. - 0,9kg sedan start).

Vilket innebär att allt är helt normalt! Vikten skulle jag inte bry mig så mycket om sa BM eftersom Apan växer som han ska ändå. Han roffar uppenbarligen åt sig det han behöver samtidigt som min egen kropp minskar. SF-måttet landade på 26 cm, vilket innebär att Apkulan rent storleksmässigt ligger precis över normalkurvan. Mitt Hb var alldeles för lågt och jag lovade att äta spenat och ta mina järntabletter bättre. 

Vad jag belönade mig med efter jag tagit putt i fingret? Jaa mina vänner, det visar jag er i morgon!

Fördelar med att vara bekulad

Uppenbarligen har jag kommit till den punkt där främlingar vågar sig på en gissning att jag är gravid och inte bara tjock. Senaste veckan har två stycken nämnt detta. Den första var en kassörska på Lindex som lyckönskade oss och i förrgår var det på IKEAs parkering när vi hade köpt en hylla som skulle lyftas in i bilen. Visst, jag vet att det inte är bra att lyfta tungt men jag brukar känna efter och känns det bra så antar jag att det är okej… Nå väl. Det var en hylla på ca 30kg som jag skulle hjälpa R med in i bilen och jag kände väl att det var ungefär smärtgränsen av vad jag faktiskt klarar av nu. Jag hann precis lyfta paketet när en man (runt 60år skulle jag gissa) kommer rusande och skriker ”Nej, nej…vänta jag tar den här”.  Sedan fortsatte han gorma lite på R om att jag inte får lyfta saker när jag ”ser ut så där.”

”Det var en jädra gentleman du har har” väste mannen till mig och flinade innan han slutligen lommade iväg. Jag vågade inte säga något om att vi bor på tredje våningen utan hiss eftersom jag befarade att han då erbjudit sig att åka med oss hem… ;-) Men jag klarade mig. R orkade kånka upp skåpet själv, så nu ligger det här och väntar på att bli monterat. 

Jag rullar in mot mål

Idag går vi in i vecka 26 och R konstaterar glatt:

- "Nu är din mage som ett bowlingklot ungefär. Eller nä...den är större än ett bowlingklot, den är faktiskt som en jordglob nästan."

I morgon är det dax för nästa besök hos barnmorskan och då får vi förhoppningsvis facit angående mitt Ap-hotell.

Jordglob

Etapp norrsidan

Orken tryter en smula och det blir en hel del pauser i städande och annat jag försöker ta mig an. ALLT tar plötsligt en evighet och känns väldigt omständigt. 

Putsa ett fönster, vila, putsa nästa fönster, vila, vika tvätt, vila, vika lite mer tvätt, vila……ja, så håller jag på. Inte konstigt att ingenting blir riktigt klart längre. Så fort jag hunnit varvet runt så är det dags att börja om på nytt. Idag stod valet mellan att åka in till stan och shoppa eller putsa resten av våra fönster och rensa ur skafferiet. Det känns som om jag har gjort ett dåligt val...

Rosa handskar är det enda positiva med städning

Ren smörja!

Cocoa body butter

Fy, doften av det här kakaosmöret står mig upp i halsen och har så gjort från första dag. Varje kväll smörjer jag in hela magen med denna kakaodoftande kräm. Jag gnäller att det luktar illa och känns klibbigt, alla mina kläder luktar kakao. Faktum är att stanken av det här kakaosmöret är en av de få saker som kan få mig på riktigt uselt humör nu för tiden. Innan jag köpte denna burk hade jag Buriti Baby Body Butter (egentligen anpassad för barnhy) och den doftade mycket mildare och kändes inte lika klibbig. Någon som kan tipsa mig om vilken av Body Shops dofter som man kan stå ut med i längden?

Vecka 25

Nu har vi kommit till vecka 25 och nu är livmodern ungefär så stor som en fotboll har jag läst. Ja, det är då inte konstigt att man förr eller senare antar formen av en übermätt barbafigur.

Apan sparkar nu så mycket att det oftast syns utanpå kläderna. Oftast sparkar han upprepade gånger på samma ställe…vänstra sidan är fortfarande favoritsidan men nu känner jag honom lite överallt, uppåt, neråt, till höger, till vänster och bakom naveln. Jag känner honom varje dag nu, flera gånger och jag börjar se ett samband mellan hans aktiva perioder på dygnet. 

Vikten ligger nu på plus minus noll. Jag väger därmed exakt på grammet som jag gjorde innan graviditeten. Får nog knipa igen lite denna vecka så inte vågen börjar skena. På torsdag ska jag till barnmorskan så då får jag förhoppningsvis reda på lite mer om hur jag och Apan ligger till på kurvorna.

Annars kan jag meddela att jag känner mig glad och nöjd med livet. Aptiten har återvänt. Toalettbesöken är frekventare. Jag är tröttare än vanligt och ”flåset” är under all kritik, trappor och längre promenader tar i princip död på mig. Jag är tät i näsan och blöder lätt näsblod (det hade jag aldrig haft innan graviditeten). Jag känner av mer hjärtklappning, men extraslagen är i princip borta. Mina fötterna svullnar lite på kvällarna och jag får lätt ont i rygg, höfter och fötter. Illamåendet håller ännu i sig svagt men det är inte värre än att jag står ut. Har kräkts enstaka gånger de senaste två veckorna, men det får gå. Ja, det är väl ungefär i det skick jag är nu och så här bra har jag inte mått på hela tiden! Hoppas det håller i sig innan eventuella krämpor sätter in på allvar...

Förlossningsuträknare

Menyn är mer varierad nu och det mesta slinker ner...till och med en kopp kaffe ibland. Jag skulle kunna äta Finn Crisp Plus 5 Wholegrain med philadelphiaost både morgon, middag och kväll om jag bara "fick", men jag försöker att hålla mig på mattan. Knapriga saker smakar nu extra gott (nej, jag har inget begär efter murbruk...än). 

Det händer tydligen inte så mycket "roligt" med bebisen denna vecka, han ligger mest och växer till sig. Men det är ju nödvändigt det också.

Magbild v. 24+5

Ser inte ut att ha hänt så mycket senaste veckan.

Bebisen v. 25

Ditt barn är nu ca 22cm långt mellan huvud och stjärt och väger runt 800g. Det kan ta tag om sina fötter och knyta nävarna. I lungorna bildas allt fler blodkärl och näsborrarna börjar öppnas. Barnets benkärnor blir hårdare. Barnets livlina - navelsträngen är tjock och elastisk med innehåll av två artärer och en ven. Dessa blodkärl ligger inbäddade i en tjock geléartad massa som hindrar dem från att trassla ihop sig. Detta är ett sätt att säkra blodflödet mellan moderkakan och barnet och dess livgivande funktion. 



De permanenta tänderna bildas långt in i tandköttet men kommer inte att bryta fram förrän barnet börjar tappa sina mjölktänder i sexårsåldern.

Källa: Gravid

Mjukis-bowling

I lördags, precis när vi skulle sätta på oss skorna och gå ut till bilen, så tittar R på mig och utbrister:

- Du börjar få rätt mycket kägelform nu.

- Vad då kägelform?

- Ja, du ser ut som en kägla nu...liksom rund där (och så pekar han på mittpartiet och ritar upp formen av en kägla med händerna i luften.)

- Jaha, tack. Ska vi gå nu?

Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag hur rätt han har... Men vad får han egentligen allt i från? Det måste vara den där hjärnan han har. Den där makalösa hjärnan som tydligen ser saker som varken jag eller någon annan gör. Som ser siffror och geometriska samband ungefär på samma sätt som min hjärna är inställd på att plocka upp smutsiga strumpor från golvet och se att toalettpappret snart är slut på rullen. Ja, det måste vara ungefär så det hänger ihop, fast på ett annat plan...

Jag och mina alter egon

Valborg

Hela Malmö står i blom

Idag är det exakt 10 år sedan R och jag träffades första gången. Jag och en kompis hade varit ute på Torgkrogen och käkat middag tillsammans. Efteråt gick vi till ett ställe som hette Skeppet som låg nere i hamnen i Visby för att avsluta kvällen med en drink eller två. R kompis hade plötsligt fått syn på mig vid ett av borden och tipsat R om att "där sitter en snygg tjej." (ja, det var som sagt var 10 år sedan...eller "cirkus 17 kg sedan", som jag också brukar säga när någon frågar när vi träffades) De kom helt enkelt fram till oss och frågade artigt om de fick slå sig ner. Innan vi skulle åka hem ville R ha mitt nummer och efter lite tjat så fick han också det. Jag hann knappt innanför dörren innan han hade sms:at mig första gången och ville träffas igen. En vecka senare fyllde jag 20 år och då kom ett blomsterbud med världens största bukett till mig från R. Än dröjde det ett par veckor innan vi började ses men det var i alla fall så det hela började och tänk så bra saker och ting kan bli. 


R uppmärksammade dagen med att ge mig ett par fina örängen och sedan hade vi picknick nere vid vattnet. Tack för en härlig dag älskling!

En liten fågel gjorde oss sällskap.

Det fullkomligt HAGLAR smicker

Jag börjar tro att R går en charmkurs i smyg. Det fullkomligt haglar smicker över mig var och varannan dag numera.

Jag har haft lite ont...ja, inte ont kanske, utan varit lite öm på en punkt snett bredvid naveln ett par dagar. Jag misstänker att jag sträckt mig när jag putsade fönster eller liknande. Det är alltså ingen alarmerande smärta vi pratar om utan mer att det är ömt när jag rör mig eller trycker där. I går morse när jag klev upp tyckte jag dock att jag kände en liten hård "knöl" puta ut precis där det ömmar och bad R känna om han också kände den...men precis när han tryckte där så upptäckte jag att det kändes precis likadant på andra sidan om naveln. Då svarar R helt kliniskt:

"Det där är fett! Sådär knöligt känns det ju överallt"...samtidigt som han börjar mosa runt på magen och demonstrera mina samtliga fettknölar... han avslutar med något i stil med "det blir som ett rutnät med fett när magen spänns ut, förstår du." Sedan fortsätter han plocka fram sin frukost som om ingenting har hänt. Jag traskar in i vardagsrummet för att känna efter det där rutnätet...jag känner det inte nu men får upp en inre syn av kassler... I can't wait!

Bild