...kan nog ingen beskylla mig för att ha. De växter som jag lyckas hålla liv i är de som klarar sig med att bli omplanterade och gödda en gång varje år, liksom vattnade ungefär lika ofta. Något av ett mirakel är därför denna orkidé som jag fick av min goda vän Sophie (som för övrigt sommartid alltid har en mysig och prunkande uteplats). Denna blomma måste vara ett praktexemplar! Det är tredje gången den blommar om sedan jag fick den...visst, nu är det bara en blomma på den denna gång, men jag vårdar den ömt. Nu blommar den om på samma (!) stängel Sophie, det är väl extra bra gjort va?? ;)
 |
| (Bilden får ej kopieras) |
Det roligaste är kanske att jag fått en precis likadan orkidé av Sophie en gång tidigare...som jag egentligen skötte ännu bättre än denna men som blommade när jag fick den och sedan tvärdog. Sophie berättade att man ibland kan lyckas få orkidéerna att blomma om på samma stängel men om stängeln vissnar så ska man klippa ner den och så växer det upp en ny efter ett tag. Jag sparade den där växten och väntade på att den skulle blomma på nytt. Vilket den aldrig tycktes göra... Jag beklagade mig lite för Sophie och när hon sedan kom på besök frågade hon om jag hade klippt ner den... "Nää", sa jag och visade jag henne den "hopplösa" blomman och hon sa. "Det har du ju visst gjort!". "Nää" svarade jag lika bombsäkert och pekade på de två stänglar som stack upp... Då sa Sophie att det var träpinnarna som satt där för att stödja växten och sedan pekade hon på snitten för de forna stänglarna. Jag är inte blind, men jag är tydligen ganska korkad! ;)
