Den senaste veckan har graviditeten gjort sig lite mer påmind än tidigare. Från att ha trivts ganska bra i min mage har Apan börjat djupdyka långt ner i bäckenet för att leta efter "exit". Han bufflar och bökar runt i magen trots att det överallt står att bebisen ska bli lugnare nu. Inte Apan inte. Han är inte lugn, så fort han är vaken så trycker han ut sina fossingar till höger och vänster och trycker upp rumpan mot revbenen (det gör dock inte ont).
Tröttheten som jag kände tidigt i graviditeten har återvänt. Jag känner mig sömnig, hur mycket jag än sover. Är varm i hela kroppen, kokar praktiskt taget om både händer och fötter. Det ena toalettbesöket avlöser det andra. Sover lite sämre, eller rättare sagt så vaknar jag alldeles för tidigt... Halsbrännan har blivit mer påtaglig och jag knaprar en hel del novalucol, illamåendet kommer och går precis som tidigare.
Efter en vända på stan och därefter IKEA igår så blev sammandragningarna/förvärkarna kraftigare. Hela kvällen kändes det "oroligt" i magen och den stenhårda "kulan" hade letat sig låååångt ner på magen. En god natts sömn verkar dock ha fått magen att lugna ner sig igen så idag ska jag försöka ta det lugnt. Jag kände även mig lite svullen om händer och fötter igår, så stödstrumporna har fått åka på igen. Brösten har börjat läcka mjölk vissa dagar, inga stora mängder...det handlar om enstaka droppar, men jag har börjat ha inlägg för att slippa fläckiga underkläder och tröjor. Att ta sig upp från golvet är nu inte bara svårt, det är snudd på omöjligt. Magen börjar känns ganska stor nu. Annars är det finemang och med en ynka vecka kvar till förlossning så är mina "besvär" inget som påverkar mig mer än att jag inte orkar gå långa sträckor och måste vila ofta. Orken är inte riktigt på topp om vi säger så... Att ens kalla det "besvär" är egentligen att överdriva...det är helt naturligt att kroppen förbereder sig på det som komma skall. Men visst, jag passar mig lite extra noga från att anstränga mig för att inte sätta igång något tidigare än beräknat. Det vill jag helst slippa.
Jag har inte hunnit göra allt jag hade tänkt att jag skulle göra. Jag skulle rensa förråden, putsa fönster, baka kakor och bröd att frysa in, sy flera saker till Apan, köpa gardiner till vardagsrummet, laga alla persienner, måla balkongmöblerna och plantera nya blommor på balkongen. Men det är bara att inse. Bebisen kommer oavsett om mina fönster är putsade eller inte och jag tror jag lägger de sista dagarna på att sköta om mig själv och ta det lugnt istället. Jag antar att skräpet i förrådet har överseende och väntar på mig...även om det så skulle dröja ett halvår till. Tillsammans med min fåfänga har jag helt enkelt fått lägga alla "måsten" på hyllan för obestämd tid framöver.
Vågen har stannat. Pendlar några hekto i vikt från dag till dag beroende på hur mycket vätska jag har samlat i kroppen men det är fortfarande inget drastiskt som sker.
Denna vecka ska jag till först till barnmorskan, sedan till narkosläkaren och sköterskan för att ta prover och få närmare information om själva ingreppet. Jag har aldrig blivit opererad, sydd eller liknande så allt blir helt nytt för mig. Jag försöker tänka på att även om allt sker för första gången för mig, så är det trots allt rutin för de som utför kejsarsnitten. Risker finns det med allt. Det är klart att vissa "komplikationer" skrämmer mig mer än andra, men det gör komplikationerna med en vaginal förlossning också så det är inget som öht påverkar mitt beslut. Funderar i dagsläget nog mest på HUR ont jag kommer att ha de första dagarna. Förmodligen är jag så upptagen av min lilla pojke vid det laget att jag inte fokuserar allt för mycket på smärtan. Det känns dock bra att jag har R som vet vad som väntar och kan skriva ut extra smärtlindring när vi kommer hem om jag skulle behöva. Det blir även han som får kolla till såret. Jag kommer nog inte att titta på det förrän det ser så gott som "läkt" ut. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag har större "nytta" av honom som läkare än som advokat! ;) (För er som inte hänger med, så läste R 1,5 år på juristlinjen i Lund innan han kom in på läkarprogrammet).
Här kommer dagens skörd av magbilder.
 |
| Magen v. 37+5 |
 |
| Börjar bli en aning framtung... |
Bebisen v. 38
I vecka 38 är medelkroppslängden 50 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3200 gr. Huvudets omkrets är 34,8 cm.
Ditt barn är nu redo för ett liv utanför livmodern. Visste du att det är barnet själv som bestämmer när det ska komma ut, graviditetslängden finns programmerad i barnets arvsanlag. Lungorna är fyllda med vätska fram till födelseögonblicket då vätskan pressas ut för att ersättas med luft.
