Så kom då äntligen den stora dagen som vi har väntat på. Idag hade R tagit ledigt från jobbet på eftermiddagen för att kunna följa med mig till barnmorskan och framförallt för att följa med på det efterlängtade ultraljudet som vi hade bokat privat på Emma Ultraljudsklinik i Malmö.
På inskrivningen fick jag lämna urinprov, klamydiaprov och ta blodprov. (De kontrollerar bl a. HIV, syfilis, blodgrupp, äggvita, socker mm.) Värdena såg bra ut. HB 123, Blodtryck 110/60. Jag fick även tid för RUL (rutinultraljud) 22 mars och för nästa besök hos BM den 5 maj.
Äntligen fick vi ser lilla Apan och det var helt underbart att få se hur bäbisen skruvade på sig och bökade runt där inne, den viftade med armarna och vinkade åt oss. Det var en helt otrolig upplevelse. Det är inte svårt att känna sig lite tagen av det. Det är fantastiskt vilka fina bilder det kan bli, att man kan se de små fingrarna, se hur hjärtat pulserar och hur den gapar med munnen och sväljer fostervatten. Barnmorskan mätte bebisen och hon flyttade därefter fram mig 2 dagar. Vilket innebär att jag, enligt UL, går in i v 15 i morgon (14+0). Denna vecka kommer jag dock att i bloggen utgå från söndag som jag gjort hittills för enkelhetens skull och därefter går jag efter barnmorskans mätningar vid mina kommande uppdateringar. Annars missar vi magbild och information om vecka 14.
Ultraljudet visade att hjärtfrekvensen låg på 152. Vi fick också veta att moderkakan sitter i framvägg så jag kommer förmodligen inte att kunna känna rörelser lika tidigt som jag hade annars hade gjort. Jag har dock känt "något" på samma ställe på sidan av magen i ca 1v men jag kan inte avgöra om det är tarmrörelser eller om det är lite fladder från bebisen som jag känner. Det händer nästan alltid på kvällen när jag ligger ner på rygg i soffan. Än så länge är det jag känner ganska diffust, som små knäppningar...precis som man ibland kan känna när luft/gas vandrar i tarmarna. Eftersom jag bara har känt detta på ena sidan av magen så var jag väldigt osäker på om det var bebisen, jag väntade mig att det skulle kännas någonstans under naveln och neråt. Barnmorskan berättade dock att eftersom moderkakan sitter i framvägg så kommer förmodligen de första rörelserna att kännas just på sidan av magen eftersom moderkakan ligger som en stötdämpare och tar av rörelserna. Så det är inte omöjligt att det är bebisen trots allt. Det får helt enkelt tiden utvisa.
Ultraljudet visade att hjärtfrekvensen låg på 152. Vi fick också veta att moderkakan sitter i framvägg så jag kommer förmodligen inte att kunna känna rörelser lika tidigt som jag hade annars hade gjort. Jag har dock känt "något" på samma ställe på sidan av magen i ca 1v men jag kan inte avgöra om det är tarmrörelser eller om det är lite fladder från bebisen som jag känner. Det händer nästan alltid på kvällen när jag ligger ner på rygg i soffan. Än så länge är det jag känner ganska diffust, som små knäppningar...precis som man ibland kan känna när luft/gas vandrar i tarmarna. Eftersom jag bara har känt detta på ena sidan av magen så var jag väldigt osäker på om det var bebisen, jag väntade mig att det skulle kännas någonstans under naveln och neråt. Barnmorskan berättade dock att eftersom moderkakan sitter i framvägg så kommer förmodligen de första rörelserna att kännas just på sidan av magen eftersom moderkakan ligger som en stötdämpare och tar av rörelserna. Så det är inte omöjligt att det är bebisen trots allt. Det får helt enkelt tiden utvisa.
Det var så skönt att få det bekräftat, att se att bebisen verkligen finns där, på riktigt. Att den växer och utvecklas som den ska. Att hjärtat slår och att den ligger och övar sig på ett liv utanför kroppen. Vi fick med oss nio pappersbilder hem och en skiva med ytterligare bilder samt fyra videoklipp från undersökningen. Jag rekommenderar verkligen Emma Ultraljudsklinik. De har fina lokaler, bra utrustning och väldigt trevlig personal. Jag är så sugen på att gå dit och göra ett 3D/4D senare i graviditeten.
De rörliga bilderna blev tydligare än stillbilderna som vi fick med oss hem. Här nedan kommer först bilderna och sedan ett par videoklipp från ultraljudet.
De rörliga bilderna blev tydligare än stillbilderna som vi fick med oss hem. Här nedan kommer först bilderna och sedan ett par videoklipp från ultraljudet.
BILDER
 |
| Apan ligger och sprattlar v. 13+6 |
 |
| Huvudet, med den lilla näsan som sticker ut. |
 |
| Apan vinkar till oss, fem små fingrar såg vi. |
 |
| Helbild, moderkakan syns som ett suddigt moln precis ovanför bebisen. |
FILMKLIPP
Film på bäbisen när den ligger stilla
Här kan man se skelettstrukturen med revben och ryggrad tydligt.
En vinkande och "skrattande" bäbis
Bäbisen gnuggar sig på huvudet med handen.
