Känner ni igen det där? Sakerna man sa att man aldrig skulle göra eller den människa man en gång lovade sig själv att aldrig bli. Jag hade nog ganska många åsikter om hur jag framförallt inte skulle bli innan Elliot klev in i mitt liv. Här delar jag med mig av några:
DÅ: Innan Elliot föddes lovade jag mig själv att aldrig sätta upp foton av honom (eller kommande syskon) på väggarna. Det var maximal tantvarning på den saken!
NU: Just nu står jag i planeringsstadiet till att göra en liten fotovägg med bilder på bara honom.
DÅ: Innan Elliot föddes lovade jag mig själv att inte amma honom för länge.
NU: Just nu känns det som att jag kan amma honom tills han iaf är 1år, minst. Bara för att det är en så mysig och speciell stund tillsammanns.
DÅ: Innan Elliot föddes lovade jag mig själv att inte fylla hela hemmet med barnprylar och "förstöra inredningen" med en massa Tummen-saker och annat krafs.
NU: Just nu ser jag mig omkring...inga Tummen-saker så långt ögat når med halva lägenheten består ändå av barnprylar och babykläder och minimöbler och nallar och kräklappar och Elliot-saker.
DÅ: Innan Elliot föddes lovade jag mig själv att inte förfalla. Jag skulle ta vara på mig själv, fortsätta att ha borstat/tvättat hår, smink, peela mig och göra diverse "underhåll" med krämer inpackningar mm
NU: Med facit i hand kan jag bara säga att speciellt mycket tid till renovering och underhåll av sitt yttre finns helt enkelt inte tid för längre. Eller tid och tid...jag prioriterar nog lite annorlunda än tidigare.
DÅ: Ja, detsamma gällde mitt hem. Jag skulle fortsätta ha hyfsad ordning och reda. Det skulle skuras golv och dammas lika frekvent som innan Elliot föddes.
NU: Jag vet inte när jag såg moppen dra fram över golvet sist...kanske var det till advent. Även dammsugaren kan lysa med sin frånvaro i flera dagar. Disken...nä huu, jag orkar inte ens tänka på det.
Ja, faktum är att jag känner att jag gett efter på en efter en av mina punkter och värre lär det säkert bli. Det slutar säkert med att jag ändå blir den där människan jag lovade mig själv att jag aldrig skulle bli.
 |
| När den här lille gossen föddes så utbrast sköterskan i rummet: - Grattis, nu har ni fått en ny chef. |
