I kväll var jag på TUL. Eftersom vi inte hade ngn barnvakt till Elliot och barn inte får följa med på ultraljuden så kunde R inte heller följa med in och titta. Jag fick mig en liten, liten skymt i 3D och fick bekräftat att det fortfarande ser ut att vara en flicka. Hon låg bra till i storlek, vägde i dagsläget 2568g och beräknad födelsevikt blir runt 3,5 kg. Lite hår syntes på huvudet, precis som vi kunde se på ultraljudet med Elliot.
Tyvärr var sköterskan som utförde ultraljudet en mindre charmig medelålders dam. Hon vägrade att skriva ut bilder till mig i 3D för att HON inte tyckte att det blev bra med 3D när man är så långt gången som jag är nu. Istället fick jag några bilder i 2D som inte heller blev så bra. Sköterskan fällde även en mindre smickrande kommentar som jag väljer att inte dela med mig av här på bloggen (men som jag gärna gör privat) och som gjorde att jag fullständigt tappade hakan....!
Klart står det iaf att den här kvinnan helt har förlorat förståelsen för att det för mig, som enskild patient, är en stor upplevelse att få se mitt barn även om jag är MYCKET väl medveten om att syftet med ultraljudsundersökningen är att upptäcka eventuella avvikelser.
Jag kan inte vara ärlig och säga att ultraljudet i sig blev en så fin upplevelse som de tidigare gångerna då det här verkligen var en uteslutande klinisk undersökning men jag är naturligtvis både glad och väldigt tacksam över att allt än en gång såg bra ut. Det är trots allt huvudsaken. Nu dröjer det inte så länge tills vi får träffa lillasyster på riktigt. Vi längtar, alla tre!
