Jag läser på diverse bloggar och forum om hur trötta "alla" är på sin graviditet vid det här laget. Jag känner inte alls så. Det där med att det är "såååå tungt" tycker jag är en sanning med modifikation. Det är tungt att gå i trappor så till vida att det känns som att min kondition är obefintlig, jag får lätt sammandragningar och blir väldigt andfådd. Ibland känns det som om jag har en stor blyklump i nedre delen av magen som kommer att ramla ut vilken sekund som helst...igår på Willy's var det riktigt nära. Det är lite besvärligt att böja sig men framförallt börjar det bli väldigt svårt att vända sig om från en sida till en annan i sängen. Det är förmodligen bara en tidsfråga innan jag behöver assistans med det... Den senaste veckan har jag fått börja att springa på toaletten en gång varje natt...men jag gör det halvt i sömnen, halvt vaken. Men nej, annars känner jag mig nästan som vanligt och inte alls trött på att vara gravid - mest förväntansfull! Men så är jag också förskonad från foglossning och andra diverse graviditetsrelaterade krämpor. Det enda som plågat mig från och till genom hela graviditeten är illamåendet, men efter v. 21-22 har det varit helt klart hanterbart. Jag kan ännu få en släng av illamående då och då men det är inte alls i samma kaliber som tidigare.
Jag har haft tur med vädret denna sommar också. Svensk sommar med en temperatur på 15 grader, regn och blåst...gör att värmen inte varit speciellt svårtacklad. Jag njuter i det tysta men tycker samtidigt synd om semesterfirarna!
Har fått en öm punkt 5cm nordöst om navelruinen (precis mitt under ärret av kattrevan). I fredags hade jag otroliga smärtor därifrån hela dagen och jag trodde att jag skulle behöva åka in akut. Det gjorde konstant ont och på en skala från 1-10 skulle jag uppskatta smärtan till 8 med vissa toppar på 8,5. Det var en skärande/stickande smärta som kändes hela tiden. Det blev värre vid rörelse och beröring...och när Apan buffade mot insidan så högg det som en vass kniv i magen - utan överdrift. (Kan tillägga att jag inte är den som springer till sjukvården i tid och otid...har bara fått en akuttid på vårdcentral i mitt vuxna liv p.g.a. hjärtbesvären) Eftersom Apan rörde på sig ganska mycket så antog jag att allt var bra med honom och när R kom hem från jobbet så klämde och kände han på magen och sa att det troligtvis var mjukdelarna...kanske har jag fått ett bråck i bukhinnan pga påfrestningen. Besvären kan då tydligen komma och gå beroende på hur trycket inifrån är och hur bebisen ligger. R stoppade till mig 2 panodil och jag somnade och sov i 12h i streck av ren utmattning efter smärtorna. I lördags var området ännu ömt men m y c k e t bättre än dagen innan. Kände i princip bara "knivhuggen" när Apan bufflade på insidan. Igår och idag har jag inte känt några besvär alls mer än att det är ömt när jag trycker med handen. Hoppas att det INTE kommer tillbaka igen...
Har fått en öm punkt 5cm nordöst om navelruinen (precis mitt under ärret av kattrevan). I fredags hade jag otroliga smärtor därifrån hela dagen och jag trodde att jag skulle behöva åka in akut. Det gjorde konstant ont och på en skala från 1-10 skulle jag uppskatta smärtan till 8 med vissa toppar på 8,5. Det var en skärande/stickande smärta som kändes hela tiden. Det blev värre vid rörelse och beröring...och när Apan buffade mot insidan så högg det som en vass kniv i magen - utan överdrift. (Kan tillägga att jag inte är den som springer till sjukvården i tid och otid...har bara fått en akuttid på vårdcentral i mitt vuxna liv p.g.a. hjärtbesvären) Eftersom Apan rörde på sig ganska mycket så antog jag att allt var bra med honom och när R kom hem från jobbet så klämde och kände han på magen och sa att det troligtvis var mjukdelarna...kanske har jag fått ett bråck i bukhinnan pga påfrestningen. Besvären kan då tydligen komma och gå beroende på hur trycket inifrån är och hur bebisen ligger. R stoppade till mig 2 panodil och jag somnade och sov i 12h i streck av ren utmattning efter smärtorna. I lördags var området ännu ömt men m y c k e t bättre än dagen innan. Kände i princip bara "knivhuggen" när Apan bufflade på insidan. Igår och idag har jag inte känt några besvär alls mer än att det är ömt när jag trycker med handen. Hoppas att det INTE kommer tillbaka igen...
 |
| Vecka 35+5 = Totalt +1,3kg sedan start |
Vågen verkar åter ha stabiliserats, vilket jag tackar för. Började känna en viss oro när den sakta började peka uppåt. Vägde mig i morse och vägde precis som vid förra besöket hos barnmorskan. Totalt landar jag på exakt +1,3kg från start. Känns helt okej för att bara ha tre veckor kvar till förlossning! Det känns som om maghotellet har sjunkit ner en bit nu...den har antagit en slags "häng-put-form" och den har definitivt gjort sitt som artist om vi säger så. Men jag fortsätter som vanligt för dokumentationens skull...
 |
| Magen v. 35+5 |
Bebisen v. 36
I vecka 36 är medelkroppslängden 48 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2800 gr. Huvudets omkrets är 33.5 cm.
Moderkakan börjar åldras. Alla inre organ är färdigbildade. Barnet gör sig färdigt att födas när som helst. Underhudsfettet tilltar snabbt i mängd, kinderna är runda och det skrynkliga utseendet är försvunnet.
Källa: Growing people
