I tisdags så var jag förbi Linda och hennes loppor för att hämta upp ett par böcker. Efter två kraftiga illamåendeattacker så hämtade jag mig och knatade iväg. Vi bor nästan ”grannar” men det var den första "långpromenaden" (på typ 7 min) jag tagit i år och det var riktigt skönt att komma ut och se lite vårtecken och nytt folk!
På menyn denna vecka står fortfarande Bhindi. Det är i princip det enda i matväg som faktiskt lockar. Nybakade baguetter med körsbärstomater, brieost och flingsalt står fortfarande högt upp på matsedeln, liksom pågenlimpa med smör, BRAVO juice och citronsaft. Äppel, jordgubbar och vindruvor slinker också ner. Vågen står i princip stilla trots att kräkningarna verkar ha upphört nu. Jag ligger ännu -1,4kg men har iaf ökat med 300g sedan inskrivningen v. 14.
Illamåendet har lagt sig vesäntligt den senaste veckan och det känns inte som om det begränsar mig lika mycket längre. Det kommer ibland, men inte alls lika intensivt. Jag orkar duscha, klä på mig, ta fram mat, klappa om katterna, borsta håret, plocka i diskmaskinen och har tom kunnat gå ut med soporna ett par gånger nu. Det tar sig! Vardagliga göromål som i vanliga fall har varit självklarheter, har under denna kräkresa varit som att bestiga ett högt berg. Jag har inte kräkts på säkert en vecka nu och jag får inte kväljningar av att se mat eller ”äckliga” saker på samma vis längre. Sover lite bättre gör jag också men börjar känna mig mer kissnödig igen. Dricker fortfarande 4-5l vatten per dygn så det är väl också en bidragande orsak till de täta toalettbesöken.
Jag har läst en del om Hyperemesis gravidarum (vilket är förmodligen det jag haft). Det står att ”Det kan börja klinga av kring vecka 16 och upphör oftast kring vecka 20. Ibland fortsätter det till vecka 22 och kan ibland vara hela graviditeten.” Har jag därför tur så kanske jag slipper dras med det ända till augusti, vilket har varit min STORA fasa.
Det är även flera andra saker som stämmer in, t.ex:
Hyperemesis tar över ditt liv, gör dig utmattad, deprimerad och gör det svårt eller omöjligt att njuta av graviditeten. Relationer kan bli lidande, man kan känna dig isolerad och dra sig undan, vilket i sin tur kan leda till att partnern känner sig undanstött.
Det kan vara svårt att ta hand om sig själv eller sin familj i veckor eller månader – enkla saker som att ta en dusch, köra bil eller handla mat kan vara omöjligt tidvis.
Effekterna av hyperemesis kan vara långvariga. Det kan göra att man inte ens kan tänka sig att skaffa ett barn till under en lång tid. Källa: Babycenter
Jag känner mig inte deprimerad, men beskrivningen ger en väldigt bra sammanfattad bild av hur det känts och varit/är. Jag tror det är väldigt svårt för någon som inte upplevt det själv att föreställa sig detta. Själv hade jag hade inte en susning om att det kunde vara så här påfrestande med illamåendet. Att det fullkomligt skulle handikappa mig så att jag på flera dagar inte kunde förmå mig att hoppa ur pyjamasen eller ens borsta håret.
I helgen har jag känt tydligare buffar från Apan och ibland har han kickat så att både jag och R har känt det utanpå magen också. Det är ingen tvekan längre, jag helt säker på att det är Apan jag har känt hela tiden och inte tarmrörelser. Han buffar fortfarande bara på den vänstra sidan och när han väl får till en fullträff så känns det som en tävlingssimmare som gör en voltvändning genom att sparka ifrån mot bassängkanten.
Jag tycker inte att magen ser så där jättestor ut med kläderna på ännu. Jag ser ännu mest "småfet" ut... trots att Apan enligt uppgift bör vara omkring 27cm från hjässa till häl vid denna tidpunkt.
 |
| Magbild v. 20+5 |
Bebisen v. 21
Ditt barn är ca 16cm långt mellan huvud och stjärt och väger omkring 420g. Det kan röra sig fritt i fostervätskan och kan sparka både långt upp i magen och ända nere vid blygdbenet.
Nu är matsmältningsapparaten tillräckligt utvecklad för att kunna tillgodogöra sig vatten ur det fostervatten som barnet sväljer. I början av graviditeten är det moderkakan som producerar fostervatten men när njurarna fungerar ungefär i fjärde månaden, tar de över produktionen. Njurarna tar även hand om en del avfallsprodukter i barnets blod och tillverkar urin av dem. Men det finns inte mycket urin i fostervattnet utan det mesta av avfallsprodukterna som bildas, transporteras bort via moderkakan och ut i ditt blodomlopp. Det är dina egna njurar som tar hand om det mesta av renandet efter barnet.
Sinnesorganen som barnet ska använda för att lära känna världen utvecklas nu raskt. Smaklökarna på tungan är färdiga. Hjärnans och nervtrådarnas utveckling har kommit så långt att barnet ska ha fått känsel. Vid ett ultraljud skulle du nu kunna fånga en bild, där barnet suger på tummen eller smeker sitt ansikte.
Källa: Gravid
