Vecka 20

Halvvägs på denna resa och nu har magen blivit en typiskt hård babykula. Höjdpunkten var naturligtvis gårdagens ultraljud. Illamåendet börjar så smått att bli lite lindrigare men jag är väldigt trött. Dax att börja med järntabletterna antar jag. 

Kulan v. 19+6

Bebis

16 cm lång och väger 260 g. Bebisens körtlar börjar producera det vita fosterfettet som ska skydda dess hud mot fostervattnet. Fosterfettet sitter ofta kvar när bebisen föds.

Källa

En Lillasyster

Idag var det dags för rutinultraljud. Det var första dagen på R semester. Klockan 9.30 var det dax att infinna sig på SUS. En söndag och vi var i princip ensamma där. 

Ultraljudet var precis som förra gången en högtidsstund jag långe håller i minnet. Bebisen var ganska lugn och den bjöd inte på någon större uppvisning. Låg med ryggen utåt och tittade sig lite lojt över axeln. Då och då viftade den till med armarna.

Det var så klart en lättnad att få reda på att allt som går att se också ser bra ut. BM guidade oss genom organ för organ. Måtten stämde även bra med den graviditetsvecka jag är i. Beräknat födelsedatum sattes en dag tidigare än förra gången, dvs. till 19 september. Idag är jag alltså i slutet av vecka 20 (19+5). 

Vi ville gärna veta könet och vi hade rätt med våra gissningar. Jag har bara drömt en gång om bebisen hittills och då var det en flicka. Barnmorskan fick in en bra bild och visade oss de tre karakteristiska strecken. Min magkänsla stämde alltså även denna gång. Elliot ska få en lillasyster.

Nu känns väntan lång inför nästa ultraljud i vecka 32. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bärga mig. Det känns så stort och magiskt att få se hur den lilla rör sig där inne och hur hjärtat pickar på. 

Vi fick med oss fyra bilder hem från ultraljudet. Tyvärr ville inte bebisen bjuda på någon bra posé utan alla ser lika dana ut bara mer eller mindre otydliga. Men vad gör egentligen det? Huvudsaken är ju att allt ser bra ut. En fin profilbild fick vi iaf med oss hem.

Lillasyster, BF 130919.
♡

Snorigt värre

Förstår inte hur mycket snor det finns egentligen, ett helt lager och sedan ett helt lager till. Tredje förkylningen i år. Var sjutton är den där berömda motståndskraften? Elliot trillade dit igen efter att ha varit frisk i en vecka och nu är det min tur. Sanslöst tråkigt är vad det är. Stön och stånk. R ledighet på 16 dagar i maj kommer att göra mig gott!

Vecka 19

Så har plötsligt en hel vecka till passerat och nu kan jag nog våga påstå att det är en babykula där trots allt. Börjar så smått känna av trötthetskänslan i höfterna när jag burit Elliot mycket eller gått/ståt längre stunder. Konditionen börjar bli usel...och det känns jättetrist. Illamåendet har varit aningen bättre i cirka två veckor med ett par undantagsdagar. Idag ska jag till läkaren på barnmorskemottagningen ang. hjärtat (mitt). Årets tredje förkylning har intagit min kropp. Urk! Snart är vi halvvägs i graviditeten och det känns helt okej. Ibland får jag kalla fötter och undrar vad vi gett oss in på. Klarar vi av det här med att ha två barn? Men det gör vi, försäkrar R. Pralinen växer som den ska. Inga bristningar hittills, har börjat smörja in mig lite mer noga nu. Ifall i fall ifall att det nu kan hjälpa.

Kulan v. 18+5

Kejsarsnittsärret har bleknat ganska fint förutom på  ett litet 

område på mitten där det fortfarande är rött. 

Bebis

15 cm lång, väger 250 - 280 g. Ögonbryn, naglar och håret på huvudet är synliga.

Källa

Vecka 18

Kulan v. 17+6

Bebis

Bebisen är 12,5 till 14 cm mellan stjärt och huvud, den väger ca 150 g. 50 g mer än förra veckan. Bebisen kan rynka på pannan och göra grimaser. En del basreflexer börjar utvecklas nu som till exempel sugreflexen och bebisen vänder ryggen till om magen utsätts för ljus. Hjärnans första kritiska stadium är nu över.

Källa

Hälsosamtal och inskrivning

Idag var det dax för hälsosamtal och inskrivning hos barnmorskan. HURRA, den här gången verkar jag ha jag fått en toppenkvinna till barnmorska! Jag slipper (de meningslösa) samtalen och får en remiss direkt till läkaren som ska besluta om kejsarsnitt. Jag är så säker på min sak att det är bara slöseri med tid och skattepengar att skicka mig på en massa samtal. För mig finns det helt enkelt inget alternativ till kejsarsnitt. Vi fick lyssna på hjärtljuden, 148 snabba fina slag och så var det de sedvanliga blodproverna som skulle tas.  

Hb 118

Tryck 60/110

Hjärtljud 148

Blåsippor

Det var länge sedan jag plockade blåsippor men nu när vi 

är på ön passade jag på.  En bukett till mormor och morfar 

blev det. :-)

Vecka 17

Nu har jag fått införskaffa fler par mammabyxor, bokat tid hos barnmorskan och idag bär det av mot en vecka hos släkten. Jag kräks inte så ofta, ett par gånger i veckan men illamåendet finns där ändå. Elliot klappar mycket på magen och lägger örat mot den och lyssnar. Vi har sagt att det är en pytteliten bebis där inne men jag vet inte riktigt hur mycket han kan förstå av den saken. Han vet iaf så mycket att det är på grund av bebisen som jag mår illa. Förra gången klarade jag mig helt från bristningar. Den här gången har jag slarvat lite med att smörja in mig men den senaste veckan försöker jag iaf smörja in magen en gång varje kväll. Om det gör någon som helst nytta vet jag inte, förmodligen inte...men jag "vågar" inte riktigt chansa. Jag blir lätt andfådd, får lätt hjärtklappning är trött och lite smått orkeslös. Vad som beror på graviditeten eller vad som beror på förkylningen jag dras med är svårt att säga. 

Kulan v. 16+4.

Bebis

11 till 12 cm lång och väger 100 g. Bebisen är lika stor som en kupad hand. Bebisen samlar på sig fett, viktigt för att kunna hålla värmen efter födseln och lagrar näring.

Källa

Lundabor på besök

Det är glest mellan besöken här nu när jag mår/mått dåligt. Idag kom Sophie och Oliver förbi på en lek och fikastund. Elliot sken upp när han vaknade och såg att det var en kompis här. Även om det inte är mycket "lek" att tala om så roade herrarna sig vid leksakerna och Elliot var intresserad av den lilla bebisen.

Sophie och Oliver

Vecka 16

Det har redan hunnit att bli slutet av vecka 16. Kulan växer och den är nu svår att dölja. Jag upplever det som att magen har en lite bredare form denna gång och ligger två-tre veckor före i storlek. Jag har redan fått hoppa i vissa mammabyxor även om det kanske mest handlar om bekvämlighetsskäl. Jag känner nu av sprattel nästan varje dag och ibland flera gånger varje dag. Veckans höjdpunkt var så klart ultraljudet. Utan tvekan. Första mötet. Det var verkligen en stor upplevelse att få se den lilla böka runt där inne. Nu har jag även fått ändan ur vagnen och beställt tid för inskrivning hos barnmorskan. Det var på tiden, kan tyckas! Ett kilo plus visar vågen än så länge.

Kulan v. 15+6

Bebis

Bebisen är 10,5 till 11,5 cm lång och väger omkring 80 g. Navelsträngen börjar flyttas längre ner på bebisens mage. Bebisen sparkar och rör sig ständigt vaken tid. Många kvinnor känner den sparka första gången mellan vecka 16 och 20.

Källa