Veckorna rusar förbi. Fort gick det förra gången och ännu fortare verkar det gå denna gång. Hinner inte med, hinner inte riktigt njuta på samma vis denna gång med en pigg liten 1,5-åring här hemma. Nu börjar jag känna mig smått otymplig med magen. Att ta sig upp från golvet går ju fortfarande men det är banne mig inte helt lätt. Graviditeten hamnar i skymundan. Det är så mycket som rubbat vardagen nu att fokus hamnar på helt andra saker. Pralinen sparkar ganska mycket och periodvis är det väldigt livat i magen.
Anstränger jag mig, som att bära matkassar eller Elliot upp för trapporna så märker jag av sammandragningarna. Precis som sist. Försöker ta hissen och inte bära och lyfta på Elliot för mycket. Jag har inte ont någonstans och illamåendet är MYCKET bättre än tidigare. Visst drabbas jag fortfarande av det och kommer säkert att göra det ända fram till kläckning...som sist. Men det är på en helt annan nivå än tidigare. Jag har försökt sluta med medicineringen helt nu eftersom jag snart inte får äta tabletterna längre och det har gått bra. Jag började med att dra ner på dosen när R hade semester och nu har jag inte ätit några tabletter på drygt en vecka. Jag har dock börjat äta järntabletter och lite piggare känner jag mig allt.
 |
| Kulan v. 23+6 |
Bebis
Nu börjar det bli trångt, bebisen är 21 cm och väger ungefär 530 g. Nu börjar nästa viktiga utvecklingsstadium av bebisens hjärna. Balansorganen i örat har utvecklats och redan nått vuxenstorlek. Bebisen vet vad som är upp och ner, du känner hur den vrider och vänder sig i magen.
