fredag 27 maj 2011

Sov Gott Belfira

Belfira


I dag har en av mina vänner gått vidare till katthimlen där många andra fyrbenta vänner väntar.

Efter att hastigt insjuknat är det skönt att det finns veterinärer som kan hjälpa oss och våra djur att göra lidandet kort.

Bella har kanske varit lite loj ett tag när jag tänker efter men den som känner henne vet å andra sidan att hon aldrig rör sig i onödan. Jag började misstänka att något var fel i förrgår kväll när jag skulle hälla upp kvällsmat. Då ignorerade hon det helt trots att jag ropade på henne och lockade. När jag bar fram henne och satte ner henne på golvet så vinglade hon till lite som att hon tappade balansen och jag tyckte att hon tittade med tom och konstig blick på mig. Jag tänkte inte något större på det utan gick sedan och lade mig.

I går så var hon plötsligt mycket sämre och hon började få svårt att stå på benen, som att hon inte riktigt orkade hålla kroppen uppe. Jag satt hos henne hela dagen och försökte mata henne och lyckades med stor möda få i henne ett par matskedar tonfisk. Vatten drack hon när jag satte fram skålen men inte självmant. Sedan verkade hon lite piggare en stund och började röra på sig lite mer. Senare under kvällen så tyckte jag att hon höll huvudet snett när hon skulle gå och var mer vinglig igen, stod och svajade lite från sida till sida och när jag satte ner henne kunde hon inte längre ta emot sig med frambenen utan dök med huvudet före i soffan. Jag tyckte då även att hon blivit lite gul i huden i öronen och började titta på magen där jag också kunde se att hon blivit lite gul. Ögonvitorna var fortfarande vita men pupillerna var hela tiden stora. Det första man tänker på när någon är gul i huden är ju levern - och där är prognosen tyvärr inte alls god.

Under natten har jag vakat på en madrass bredvid Bella i vardagsrummet och försökt få henne lite mat och vatten. Vätska fick jag i henne men hon matvägrade totalt. I morse ringde jag gråtandes till veterinären, förklarade läget och fick en tid redan 9.45. Jag ringde till Rafi och han kunde ta sig från jobbet och följa med oss dit.

Vi kom till veterinären och de kunde snabbt konstatera att det inte såg ljust ut ut för vår Bella. Veterinären trodde att Bella haft en leversjukdom under en längre tid eftersom hon plötsligt blivit dålig, helt slutade att äta och att hon även drabbats av balansförändringar. På veterinärens inrådan lät vi Bella somna in. Allt gick väldigt lugnt och hon somnade fridfullt med matte och husse vid sin sida. Det känns naturligtvis väldigt ledsamt men samtidigt är det en skyldighet man har som ägare att ibland ta dessa svåra beslut. 

Ett stort TACK till personalen på Erikslust veterinärklinik. Jag känner alltid att de gör det som är bäst för mina djur och de är alltid trevliga.


***Förtydligande*** 
Jag kom att tänka på att formuleringen "Veterinären trodde att Bella haft en leversjukdom under en längre tid eftersom hon plötsligt blivit dålig..." blev lite konstig. Det jag menade var att veterinären förklarade följande för oss: Det är inte alltid man märker att katten är sjuk eller har en leversjukdom eftersom kroppen kan kompensera för leversvikt till en viss gräns. När leverfunktionen blir för dålig så lägger systemet helt enkelt av och man upplever det som att katten plötsligt insjuknar, den slutar att äta, tappar snabbt i vikt, utvecklar gulsot osv. (När en leversjukdom gått så långt att katten har fått gulsot så är det oftast för sent för att behandla.)