I år frångår vi traditionen, helt. Vi köper oss en plastgran. Det strider, för mig, egentligen mot allt vad Jul heter. Men det är tråkigt att lägga 500 kr på en gran varje år som vi hinner njuta av i totalt tre dagar innan det är dags att såga ner den (eftersom vi firar jul hos släkten). Fördelen är att nu kan vi ha granen framme läääänge, vilket jag gärna har. Diskussionen om plastgran, eller konstgran som det så fint heter...var uppe redan förra och förrförra julen och kanske julen innan det också. Nu handlar det helt plötsligt också om ett ställningstagande. Ska Elliot ska växa upp med plastgran eller en riktig gran? Dumt, han skiter förmodligen i vilket. Jag vet. Men tankarna har ändå slagit mig. Nu handlar det ju helt plötsligt om att göra julen till en lika mysig och härlig högtid för honom som han kan minnas, på samma sätt som jag själv minns julen från min barndom. Vi får helt enkelt hoppas att han inte får några allvarliga men som vuxen av att han under ett par jular under sin barndom hade plastgran. :-)
 |
Kollar in julpyntet på Vellingeblomman som
har en fantastiskt tomtestig, väl värd att besöka.
Med eller utan barn.
|
 |
| Det lilla fingret, igen... "Va däää?" |
 |
Denna blev det... den ser dock lite "klämd" ut
på bilden efter att precis ha blivit uppackad
och monterad.
|
 |
| Gjutna barr - det ni! |
