Snabba puckar trodde jag... I början av november fick jag ett samtal från glasmästaren och dagen efter kl. 7.30 plingade det på dörren. En glad man kom insusande och mätte vindskivorna på balkongen. Det kändes som att det skulle bli klart i ett kick. Men icke... Inte förrän idag, lite drygt fyra månader senare, susade den glade glasmästaren åter hit med de tillskurna vindskivorna.
Skrattar lite smått åt det här med att allt ska sparas och återanvändas. Så ända in i förbannelsen ska saker och ting överleva sig själva. Jag gissar på att vindskivorna lindrigt räknat har 30-40 år på nacken, kanske mer. Skruvarna var fullkomligt upprostade och omöjliga för glasmästaren att få upp. Istället för att fixa nya skruvar så valde han istället att ställa sig och skära om samtliga glasskivor. Även listerna fick leva vidare. Alltså, seriöst.... *harkel* ...så här är det att bo i hyresrätt. Allt blir liksom lite halvdant utfört, allt akut åtgärdas, men det blir inte speciellt snajsigt gort.
R och jag har velat lite fram och tillbaka om vi ska ta bort vindskivorna eller inte. De skymmer utsikten... men samtidigt ger de mindre insikt från grannbalkongen och känns lite tryggare att ha där när vi har barn (och djur)...även om de ALDRIG skulle få vara där ute själva. Vi får vänta till sommaren och se vad vi känner då. Så här blev iaf resultatet. Stor skillnad även om min "pedantgen" får ett smärre spratt när jag synar jobbet på nära håll.
Skrattar lite smått åt det här med att allt ska sparas och återanvändas. Så ända in i förbannelsen ska saker och ting överleva sig själva. Jag gissar på att vindskivorna lindrigt räknat har 30-40 år på nacken, kanske mer. Skruvarna var fullkomligt upprostade och omöjliga för glasmästaren att få upp. Istället för att fixa nya skruvar så valde han istället att ställa sig och skära om samtliga glasskivor. Även listerna fick leva vidare. Alltså, seriöst.... *harkel* ...så här är det att bo i hyresrätt. Allt blir liksom lite halvdant utfört, allt akut åtgärdas, men det blir inte speciellt snajsigt gort.
R och jag har velat lite fram och tillbaka om vi ska ta bort vindskivorna eller inte. De skymmer utsikten... men samtidigt ger de mindre insikt från grannbalkongen och känns lite tryggare att ha där när vi har barn (och djur)...även om de ALDRIG skulle få vara där ute själva. Vi får vänta till sommaren och se vad vi känner då. Så här blev iaf resultatet. Stor skillnad även om min "pedantgen" får ett smärre spratt när jag synar jobbet på nära håll.
 |
| Före |
 |
| Efter |
