fredag 2 mars 2012

Pingvinvärld


Idag är det fredag. Igen. Veckorna springer iväg. Tycker ni inte det? Fredagar innebär att R slutar tidigt och under denna period när han är handledare på kliniken för läkarstudenterna innebär det att R nästan alltid slutar i tid. Lovely! Det innebär lite mer tid tillsammans och framförallt lite mer tid för Elliot med sin pappa, liksom omvänt. 

Idag hade vi siktet inställt på att köpa en lekmatta till Elliot så att han kan lära sig att krypa. Filten som vi haft honom på glider ju bara iväg så fort han försöker flytta sig. Vi valde att köpa en pusselmatta med Pingu. Mattan är bara 90x120 cm vilket knappast ger så mycket utrymme för lek. Därför köpte vi två mattor och pusslade ihop dem så att mattan blir 180x120 cm. Jag hade dock önskat att den varit ännu lite bredare. Det går visserligen att köpa till fler mattor och sätta ihop med dessa, men när är han väl lär sig krypa så lär han ju knappast stanna PÅ mattan ändå och för att "bara" sitta och leka på räcker dessa två förhoppningsvis. 

En stor fördel med pusselmattan är att den känns varm så det kylar inte att ligga på golvet. Elliot älskade färgerna och figurerna och tyckte att den var jätterolig att titta på. Det känns som ett bra köp.

Nakenfisen halkar omkring i Pinguvärlden
Elliot fick en pinguflaska och två nya haklappar också.

Första tanden

Elliot håller på att få sin första tand och kanten av ett litet vitt minirisgryn pryder nu hans lilla mun. I mitten, nere till vänster. Igår såg jag att den var på väg och i morse kände jag den lilla vassa kanten. Det är inte så lätt att fånga det på foto eftersom den lilla tungan gärna vill lägga sig i vägen. Det har inte märkts så mycket på honom, lite mer gnäll och ytligare sömn i två dygn i början av veckan. Annars ingenting. Jag hade väntat mig mer. Men det kanske ännu kommer, det är en bit kvar innan hela är igenom tandköttet. Lite rosig om kinderna har han varit, som de tydligen kan bli.

Nu är den här! Den klassiska "pilla i munnen bilden" som alla föräldrar
envisas med att ta... Nej, det är inte jag som har rivit Elliot på näsan i all
min iver att dokumentera det lilla risgrynet (som inte syns, men känns!)