 |
| ...är att vara din mamma ♥ |
Jag har inte drabbats av några negativa känslosvallningar efter förlossningen som jag läst att man kan göra. Jag har däremot överrumplats av all kärlek jag känner för den lilla pojken. Jag visste att han skulle bli det viktigaste i världen för mig redan innan han föddes, men det som överrumplade mig en smula var att den kärlek jag som mamma känner också för med sig en stor oro och rädsla. En rädsla att förlora, att mista det jag håller kärt. Jag har lovat R att jag inte ska bli en "hönsmamma". Eller rättare sagt, lova att försöka att inte bli det. Jag ska inte bli hysterisk. Jag ska inte ha andningslarm och diverse "onödig" säkerhetsutrustning. Under dessa tre veckor (snart) som Elliot funnits hos oss så har jag nu insett att jag har stor potential att bli just den hönsmamma jag inte skulle bli. Jag skulle mycket väl kunna köpa både andningslarm och hälsomadrasser och gud vet vad..."bara" för att hålla liv i denna lilla pojke på bästa sätt. Jag skulle göra precis ALLT för honom!
