Busbäbis!

NU förstår jag vad Apan har ordnat med hela dagen. Han har flyttat över med kroppen från min högra sida till den vänstra. Inte konstigt att hela magen skakade som en smärre jordbävning. Jag trodde att bebisen låg stilla när den väl var fixerad men efter lite googlande så ser jag att det verkar som att bebisen mycket väl kan flytta själva kroppen från en sida till en annan (fixeringen innebär bara att huvudet är fixerat nedåt.) Så...nu vet jag vad tanken var med allt bökande och stökande. Vad nu det skulle vara bra för när jag precis blivit van vid känslan av att ha en minirumpa under högra revbensbågen. Hickar gör han också så hela magen hoppar. Det är  andra hick-attacken i dag...sjätte gången totalt.

Vecka 35

Vecka 35 är snart till ända och det mesta är sig likt. Jag mår väldigt bra för att bara ha max 4 veckor kvar till förlossningen. Jag har inte ont någonstans och jag orkar hålla igång, även om det går i ett förhållandevis lugnt tempo. Det är egentligen inte mycket mer än halsbränna och lite svullna fötter som påminner mig om att jag är gravid. Ja, förutom spegelbilden och att Apan stökar runt så att magen hoppar hit och dit. Jag undrar vad han pysslar med? Försöker han gräva sig ut? Han har iaf varit alldeles sjövild hela dagen.

Filmklipp v. 34+5

Ni får ursäkta ljudet på filmen... Det är inte Darth vader vi har på besök...utan det är jag som ännu är tät i näsan efter sista förkylningen. Har ni förresten sett det snygga ärret som Nunnan fixade över naveln på mig för ett par veckor sedan? Det är inte lätt att balansera på den här kulan, en pytteliten reva blev det men ändå ett ganska fult ärr.

Jag känner mig förmodligen inte lika stor som jag ser ut. Jag trodde verkligen att jag skulle känna mig som en flodhäst vid det här laget men jag tycker ändå att jag är förhållandevis "smidig". Nu skrattar säkert vissa av er... iaf ni som sett mig rulla ur soffan och sängen. Det positiva är att jag utvecklat en bra teknik för det mesta och det enda jag egentligen känner nu är att en gripklo skulle vara bra att ha när man fiskar upp saker från golvet. Undrar om hjälpmedelscentralen kan tänka sig att sponsra en tjock kvinna med detta?

Humöret håller sig ännu på topp. Den där hormonella bergochdalbanan börjar jag på allvar tro är något som kvinnor slänger sig med för att legalisera ett dåligt uppförande. Kan det vara så? Jag har då inte känt av några humörsvängningar så här långt utan känner mig tvärt om väldigt lugn och harmonisk. Visst, det är en stor omställning och ibland kan det kännas svårt att hänga med i den psykiska, men i mitt fall kanske framförallt den fysiska förändringen som sker under dessa månader. Att se sig själv expandera är både roligt, men faktiskt också lite skrämmande. Man vet bara ATT kroppen förändras, men inte HUR. Än så länge ska jag egentligen inte klaga. Sist jag vägde mig hade jag gått upp 1,3kg totalt sedan innan jag blev gravid och det är nog mest runt mage och bröst som det har skett en större förändring...eller omfördelning kanske man ska säga. Än så länge har jag klarat mig från bristningar, men det är fyra veckor kvar och mycket kan ännu hända. Vad som än sker så får vi världens största belöning i slutändan och allt annat spelar egentligen mindre roll.

Jag känner att jag har kommit till en punkt där jag på något vis har landat en smula. Efter det att jag fick löfte om kejsarsnitt så har jag också kunnat slappna av lite mer. Jag börjar så sakta kunna se förbi förlossningen och fundera över hur livet med en liten bebis kommer att bli.

Magen v. 34+5

Bebisen v. 35

Nu väger bebisen ungefär 2,4 kg och är cirka 46 cm lång. Du kanske kan se en armbåge, fot eller ett huvud sticka ut på magen, när den rör och sträcker på sig. Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm. 

Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.  

Källa: Babycenter

Att ladda batterierna

Jag vet precis var och med vem som jag laddar mina batterier allra bäst... Stället som R och jag alltid återvänder till. Minst en tur i veckan tar vi hit, året om. På vintern picknickar vi i bilen, på sommaren sitter vi på gräset eller i sanden. Här vill jag ha en liten, liten stuga och en liten, liten båt!

Här finns aldrig några vardagsbekymmer eller frågor utan svar. Här ÄR man bara. Att sitta här och bara titta ut över vattnet, är livskvalitet för mig. Att ha nära till kusten, är att ha nära hem!

Min allra bästa vän ♥

Middag vid stranden en härlig sommarkväll
10 Juli 2011

(Bilderna är tagna med min mobil. Ev. lägger jag upp fler bilder från kameran senare under dagen)