Sol i sinnet

Många småbarnsföräldrar klagar över ständig sömnbrist och kronisk trötthet. Jag vet inte om de överdriver som när det gäller det mesta annat man läser och hör. Folk över lag klagar ju så förba....! Jag är iaf väldigt glad att ha en bebis som sover hos mig på natten, som jag kan amma (nästan) i sömnen och som gärna tar en sovmorgon om mamma skulle behöva. Vissa saker gör jag ju helst på natten, som att baka lussekatter eller städa köket och det är väl mer DET som gör mig trött i så fall. Vardagsbestyren. Att disken inte kan plocka in sig själv eller att dammråttorna inte vandrar ut från hörnen och ner i soppåsen. Det gör mig trött. Men annars kan jag inte klaga. För vad spelar det för roll att klockan är tre på natten om man väcks av ett tandlöst litet leende och små ögon som plirar där i mörkret? Absolut ingenting...

Mamma ♡ Elliot

Min 50-tals pärla

Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. Eller hur är det nu man egentligen brukar säga? Efter att jag för drygt ett år sedan halkade in på en blogg i mitt sökande på barnrum så hittade jag en liten bokhylla som någon fyndat på en loppis och sedan dess har jag febrilt letat efter en sådan och så smått gett upp, för att sedan börja leta igen för att sedan ge upp osv.

Bokhyllan jag varit på jakt efter

Men titta vad jag just snubblade över på Blocket. 300kr och en bedjande blick på R och bokhyllan bor numera hos mig. I väntan på vår fyra. I väntan på Elliots egna rum.

Med hyllplan, låsbart skåp och två små lådor.

Den ser inte inte mycket ut för värden...nu. Men tänk er målad i vitt med nya knoppar och små fina korgar med leksaker och böcker i. Tänk er med små svarta fingeravtryck från lillprinsen. Det kommer att bli bra tror jag. Kan man älska en möbel? För i så fall gör jag det kanske nu. Jag känner iaf ett litet glädjerus. 

Tack farbror Bosse, jag ska vårda den ömt!