Nu är bebisen stor som ett plommon och idag försökte jag fånga kulan på bild. Jag tycker att den största svullnaden har lagt sig och det som syns nu är nog den "riktiga" baby-, och kakmagen. Det känns ju fånigt att prata om "babymage" när jag vet vad som väntar, men en kula är det iaf. R är snabb med att kommentera:
- "Kommer du ihåg hur otymplig du blev sist?"
- "Vaddå otymplig. Jag var väl inte otymplig."
- "Jo. Det var du faktiskt. Kommer du inte ihåg det? Du sprang ju in med magen i allt."
Idag vägde jag in mig också. Måste erkänna att jag haft skrämmande dålig koll på vågen det senaste halvåret och det syntes ju. Ett par kilo plus sedan jag stod på den sist. Nåväl, det får väl gå. Väger iaf ett par kilo mindre från start denna gång än vad jag gjorde sist.
Jag är glad för att jag inte är i lika risigt skick som sist. Jag är glad för att jag inte kräks lika mycket. Jag är glad för att jag oftast kan få i mig mat. Men mest av allt är jag glad för att vi ska få en liten till att älska så där hejdlöst mycket. För det är verkligen vad livet handlar om.
 |
| Kulan v. 9+1 |
Bebis
Embryot har nu blivit 3 till 4 centimeter långt, väger ungefär 5 gram och har storleken av ett plommon. Organen är nu anlagda, men de fungerar inte riktigt än. Ditt embryo kan med sitt kroppsspråk visa med sparkar och att vrida på sig när den inte tycker om att bli puttad på. Den kan röra på huvudet, ben och armar.
