Balkongchock

Apkulan intar balkongen
- på gränsen till förargelseväckande beteende!

Det här med att vara gravid under sommaren har jag nu märkt har både fördelar och nackdelar. Fördelen är alla de sköna oversizeplagg som finns och att man kan gå omkring halvnaken, äta massor med glass och lata sig – utan att någon protesterar. 

Nackdelen är att det är VARMT, alltså jättevarmt (!) och att man helst inte ska vara så mycket i solen för att man kan få pigmentfläckar - vilket innebär att jag är helt kritvit nu. Jag blir aldrig speciellt brun och jag solar inte frenetiskt eftersom jag lätt blir bränd. Lite färg brukar dock vara trevligt att få, om det så bara är en nyans eller två.

Vår plan var ju redan från början att skaffa en juli - eller augustiapa och även nästa bäbis (för det blir nog en sådan, trots allt…) kommer vi försöka att planera in till sen vår eller sommar. Om det nu går lika lätt alltså...det vet vi ju inte. 

Ett bollhav

Idag traskar vi in i v. 34 och R tycker att jag ser ut som ett vandrande bollhav. Är det en komplimang? Jag tror det!

Bollhavet v. 34 

Helan går…

R tyckte det var roligt när jag i ett sms till honom skrev att barnmorskan sagt till mig att "ta 2 järn om dagen". När R kom hem undrade han om det verkligen var barnmorskan som hade gett mig den rekommendationen? ;-)

(För er som inte hänger med: järn = sup)

GRATIS - Go' boken

Igår fick jag Apans första paket levererat från Go' boken och välkomstpaketet var över all förväntan. Titta vilka fina och pedagogiska leksaker och böcker som vi fick!

GRATIS Välkomstpaket från Go' boken, värde 599:- 

Innehåll: 

Stella: en mjuk fjärilsbok med speglar i vingarna. Prasslande sidor, bjällra på framsidan och fina bilder med text på rim. 

Stellas vänner: en liten bok med 8 tjocka blad som barnet kan hålla i själv. 

Tyg klossar: i tre olika storlekar med härliga färger och mönster som går att stapla både i och ovanpå varandra. 

Lek & lär tillsammans: en handbok för föräldrar – fylld av lekar, tips och idéer. 

Dags för Lilla Kanin: en liten bok med skallra och handtag som barnet kan hålla eller bita i. På baksidan finns en spegel. 

Det finns för närvarande tre välkomstpaket att välja mellan, klicka på 0+ knappen på Hemsidan så dyker de upp.
 Leveranstiden för mitt paket var drygt två veckor.

TACK Go' boken. Vi ser fram mot att få fler bokpaket från er!

Vecka 33

Som ni säkert förstår är ultraljudet höjdpunkten på v. 33. Jag kan inte riktigt slita mig från bilderna utan sitter och tittar och tittar och tittar. Vi dricker en kopp kaffe, studerar dem noga, in i minsta detalj. Det påminner lite om när Rs mormor berättade att hon satt med lupp och försökte se om det var en pojke eller flicka vi skulle få utifrån de första ultraljudsbilderna vi skickade till henne. Vi granskar varje millimeter, noga. 

R och jag hade en liten vadslagning igår om hur mycket bebisen skulle väga idag på ultraljudet. Vi skrev ner våra gissningar på lappar som vi vek ihop och R gissade på 2300g och jag gissade på 2030g. R var alltså närmast, då de uppgav att Apan vägde 2244g. Segern firade vi med en glass, en 88:an, nere vid hamnen. Jag är löjligt förtjust i den här typen av tävlingar, där man bara kan vinna!

Magen fortsätter att expandera och jag har börjat fundera lite över hur livet utan magen kommer att bli.  Det ska bli skönt att kunna böja sig, att inte må illa och att kunna sova på mage igen. Men jag kommer att sakna rörelserna och den speciella känslan. 

Jag har fått en och annan släng av illamående den senaste veckan. Jag har vaknat två gånger av att jag kräkts i sömnen. R förklarar att jag kan drabbas av det ena och det andra om jag inte sover med huvudet riktigt högt. Antingen får jag järntabletten i matstrupen och då händer "något" som inte är så bra, i värsta fall får jag ner kräk i lungorna och då händer något annat ännu otäckare. Han ordinerade mig att "sova sittandes". Ända till augusti?, frågade jag. En natt satt jag upp i sängen vilket resulterade i att det kändes som en ångvält kört över mig på morgonen. Jag tror att tjatet på massage från min sida var avskräckande så nu har jag istället fått lägga en stor kudde under madrassen och så har jag baxat upp med tre tjocka dunkuddar ovanpå det som jag kan peta bort efter hand. Vi får väl se hur länge det fungerar... 

Jag har eventuellt fått min första craving nu: hallonkräm med mjölk. Jag skulle kunna äta det till morgon, middag och kväll om jag inte visste bättre. Frågan är bara om det kvalificerar sig till en craving om man kan tygla den? Jag är inte tokig, jag flipprar inte ur om det är slut, jag tvingar inte iväg R till affären mitt i natten...eller ens på dagen...för att köpa hallonkräm. Jag klarar mig ändå, men det smakar ruggigt GOTT! Det kanske är kalciumbrist och ingen craving. Så kan det också vara...

Midsommar avlöpte väl. R och jag tog det oförskämt lugnt och lika bra var det eftersom vi båda är förkylda nu. Det var inte läge att bli sjuk nu men Antons baciller har letat sig in i min kropp, via R, och det är bara att hoppas att det snabbt går över. 

Apan rör sig ännu väldigt mycket och jag känner mest av hans rumpa (som jag förut trodde var hans huvud) som trycker under mina revben och de små fossingarna som han viftar på. Lägger jag mig på sidan så brukar han studsa med fötterna mot soffan/sängen...som att han hoppar. Han kan även "skaka rumpa". Det är kul!

Magen v. 32+5

Bebisen v. 33

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livmodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. 

Källa: Bli mamma

Tillväxtultraljud v. 33

Idag är en av de stora dagar som vi har väntat på. Klockan ringde tidigt i morse och det första jag sa när jag slog upp ögonen var att "snart får vi se honom". R hade tagit ledigt första timmen från jobbet för att vara med på ultraljudet. Det känns alltid lite pirrigt, men också väldigt roligt när vi är på väg dit och ska få en skymt av den lilla Apan. När vi gick ut från porten 7.30 så var det redan sommarvärme i luften och solen sken för fullt.

Vi åkte mot sjukhuset, parkerade i parkeringshuset och gick mot ingång 74, våning 3. Jag börjar känna igen mig där nu. Känner mig inte lika disorienterad på sjukhusområdet som tidigare, vilket är skönt. Jag minns att när vi gjorde rutinultraljudet och kom ut från undersökningsrummet så satt det en kvinna i väntrummet med jättestor mage och jag tänkte att nästa gång jag kommer dit för att göra tillväxtultraljud så kommer jag att vara så där "stor"...och nu är jag tydligen det. Det känns inte riktigt så, men jag är nog det.

Som jag skrivit om i bloggen tidigare så ville jag egentligen väldigt gärna göra ett privat 3D/4D-ultraljud men eftersom R menade att det inte var bra att göra ultraljud i onödan, dvs. enbart för nöjes skull, eftersom det är osäkert hur pass mycket det faktiskt påverkar barnet, så lät vi bli. Vi erbjöds dock en liten skymt av bebisen med 3D idag. Allt såg fortsatt fint ut och bebisen väger 2244g nu. Barnmorskan sa att han förmodligen kommer att väga ca 3600g i v. 40 när han är fullgången. Längden är svårare att förutspå men ca 50cm sa hon att bebisar med den vikten brukar landa på. En helt normalstor bebis, sa hon. 

Alla de större organen, som t ex hjärna och hjärta granskades idag och det togs nya mått på huvud, bröstkorg och lårben för att se att han växer som han ska. Bebisen hade även lite hår på huvudet visade hon oss, runda fina kinder, en liten näsa och en plutig mun. Hon bekräftade att han hade vänt sig med huvudet nedåt och idag låg med ryggen på min högra sida och benen på min vänstra. Igår tror jag han låg tvärt om för det buffades rejält med fossingarna i min högra sida och han sköt ut en liten fot med jämna mellanrum. Eftersom moderkakan ligger i framvägg så skymmer den tyvärr en del av ansiktet på bilderna men vi kunde ändå se hur han svalde fostervatten och rörde på läpparna, precis som en riktig bebis gör. Varje gång är det är en helt underbar och nästan magisk känsla att få se det lilla livet som växer i ens mage. Jag blir alldeles tårögd när jag tittar på honom. Han är så otroligt fin!

Tyvärr blev jag väldigt yr under undersökningen (man blir lätt det när man ligger på rygg så här sent i graviditeten eftersom livmodern trycker på vena cava) annars hade vi nog fått se lite mer av honom. Men det får gå, huvudsaken är att alla mått stämmer och allt ser ut att sitta där det ska - och det gör det.

Här är de sista bilderna vi fick på Apan bosatt i min mage. Nu är det max 6v kvar av längtan innan han föds. Förstår ni…SEX VECKOR…och sedan ligger lilla Apan i vår famn. Det kommer utan tvekan att vara den lyckligaste dagen i mitt liv. 

Älskade lilla unge ♥
- 229 dagar efter att han vunnit kapplöpningen.

Håller handen vid örat

Sväljer fostervatten, det gråa molnet är moderkakan.

I profil - kolla in de små hårstråna på huvudet.

Fortfarande ingen tvekan om att det är en liten pojke vi väntar.

Hick hick

För en stund sedan kände jag hur Apan hickade i magen för första gången...och han hickar ännu. SOM jag har väntat på detta omtalade fenomen... En lustig känsla! :)

Midsommar

Planen var att åka till Lund och fira midsommar med några vänner men R har dragit på sig en rejäl förkylning igen (Tack Anton!) med feber och hela kittet när vi var på Gotland på bröllop, så nu får vi stanna hemma och "fira" midsommar själva istället.

R har laddat upp med en klassisk midsommarmeny innehållande färskpotatis med dill, olika sorters sill, gravad lax, hovmästarsås...och vad det nu mer är, medan jag själv föredrar en helt avköttifierad midsommarmeny. Bara vi får våra jordgubbar och lite Herrljunga päroncider så är Apan och jag nöjda! 

Glad midsommar kära Vänner! Ta hand om Er och varandra! ♥ 

Avocadomacka
- inte en helt traditionell midsommarlunch.

Jordgubbar och glass

Päroncider i finglas räddar vilken dag som helst!

Iakttagelse

Igår när jag var hos barnmorskan så var det ungefär sju andra damer i varierande storlek som satt i väntrummet. En kvinna, den med störst mage av alla, stack ut från mängden. Iförd rosa velourbyxor, ett alldeles för kort rosa linne, rosa badtofflor och en solfjäder med kinesiskt mönster på fångade hon snabbt uppmärksamheten. Hon hade kastat av sig sin lila velourjacka på stolen bredvid och hon var alldeles rödmosig i ansiktet och fläktade frenetiskt med sin solfjäder.

När hennes barnmorska kom och ropade upp hennes namn "Camilla...och det är varmt som vanligt ser jag." kunde dock inte resten av skaran riktigt hålla sig. Eller jo, några kunde...men inte jag och en annan tjej. Det såg bara för kul ut... och att jag kunde se humorn i det gjorde mig ännu lite gladare för jag vet att Linda och jag har diskuterat om hur alla gravida blir "knäppa". De gör konstiga saker, tänker konstigt och beter sig konstigt. Under Lindas graviditet lovade jag henne att säga till henne om hon skulle bli så där "knäpp" någon gång.

För en vecka sedan eller två så diskuterade jag den där "knäppheten" med R och han hävdade att jag visst blivit lite "knäpp" och jo, lite knasig har jag nog allt blivit. Inte jätteknäpp kanske men snudd på. R tycker att jag lever i en "bubbla" och jag kan inte annat än att hålla med. Graviditeten tar upp 99% av min aktiva tankeverksamhet och jag har börjat tänka på saker som är p r a k t i s k t, säkert och funktionellt istället för snyggt. Det har blivit roligt att gå i babyaffärer (vilket jag tidigare aldrig satt min fot i). Jag balanserar nog på gränsen nu, att bli så där knäpp. Det bästa med detta är dock att man inte lider av det själv.

Farligt gott

Har du inte heller någon figur att vara rädd om? I så fall rekommenderar jag dessa krämiga ostknyten med chili! SÅ onyttigt...men himmelskt gott!

Friterade chili-cheese nuggets, från Sun Food.

Publicerat

God morgon
Nu är alla inlägg från Gotlandssemestern retroaktivt publicerade på bloggen, du hittar dem mellan 11-21 juni 2011.


Över & ut!

Arg lapp

Jag börjar tröttna så smått på min grannes "vattenlekar". Förra sommaren låg jag och solade på balkongen och skrev på sluttampen av mitt examensarbete. Det var runt lunchtid och jag hörde hur grannen slamrade med porslin på balkongen över mig. Helt plötsligt hör jag ett klirr och jag får en liter iskallt vatten ner över mig. Som tur var hade jag precis vänt mig om och placerat huvudet och datorn innanför balkongdörrarna. Lätt chockad av kallduschen såg jag snart det smått komiska i situationen... Ända tills jag inser att grannen gått efter en sopkvast och börjar sopa ner allt splitter på mig. Då är det inte komiskt längre. Jag gjorde lite extra väsen för att hon skulle förstå att jag var där, men hon gör ingen notis av mig. Det började så smått hagla glas över balkongen så jag fick packa ihop min filt, stänga och gå in. Det var inga småflisor hon hade "råkat" sopa ner, utan även stora glasskärvor som jag sedan fick städa upp. 

Grannen har även för vana att sprida tallriksunderlägg omkring sig och sopa ner löv och annat skräp på min balkong och idag när jag sitter i soffan och pratar i telefon med mamma ser jag hur något blått plötsligt landar på mitt balkongräcke. Jag tittar ut och konstaterar att det är samma granne som släppt ner en soppåse med vatten på min balkong... Vad kommer här näst mån tro?

Hos barnmorskan v. 33

Idag, vecka 32+1 var jag hos barnmorskan och uppdateringen lyder:

SF-mått: 34 cm

Hb: 105

Blodtryck: 120/60 

Hjärtljud: 140 slag/min

Viktökning sedan inskrivning: + 2,3kg (dvs. + 0,6kg sedan start).

Pojken har nu vänt sig med huvudet nedåt sa barnmorskan. Huvudet är ännu ruckbart. Allt bra så här långt! Järnvärdet var aningen bättre än sist men jag måste äta 2 järntabletter om dagen nu fram till förlossningen eftersom jag nu ligger precis på den undre gränsen för gravida. Jag ska även ta dem en timma från måltid och tillsammans med apelsinjuice för en ännu bättre effekt. 

En liten bonus var de supertrevliga taxichaufförerna som jag åkte med. De var på ett strålande humör idag och berättade en massa roliga saker. Jag har nog sällan skrattat så mycket som jag gjorde under turerna med dem idag! Taxichauffören som skjutsade mig hem hade varit och köpt sig en stor 200g chokladkaka som han bjöd mig på (jag tackade nej...) och berättade att han gått på diet fram tills i går. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - vill du åka med Malmös trevligaste chaufförer så rekommenderar jag Taxiverket (tel. 23 23 23).

GRATIS - MAM napp

Jag har beställt en gratis MAM-napp via Facebook. Snabbt och smidigt! Besök deras grupp och "gilla" den, fyll därefter i ett formulär med dina adressuppgifter. Supertack säger vi till MAM!

Mot Malmö, via vännerna i Kalmar!

Idag är semestern slut för denna gång och resan bar oss tillbaka till Malmö. Tiden går alltid för fort när man har roligt. Måste det vara så? 

Vi passade på att stanna till i Kalmar hos David, Evelina och lilla Julia. Vi åt pizza och fikade. Besöket avslutades med en liten rundtur i deras fina hus för att se de senaste renoveringarna. Detta blev också det sista besöket hos David och Evelina innan de flyttar 50 mil norrut. Kalmar är en trevlig stad och var en av de orter där R var på intervju till sin AT-tjänst. Jag hade mycket väl kunna tänka mig att bo där...dialekten är väl egentligen det enda avskräckande med stället? :)

Apan åker båt för sista gången i magen

Sista dagen

Sista dagen på ön. Jag, mamma och två av systrarna tog en lång biltur ut mot Kattvik, Grogarnsberget och lunchade på Hamnkrogen. Hemfärden gick längs med Ekstakusten, vilket är en av de vackraste platserna jag vet. När vi kom hem hade Andrea bakat en ljuvlig äppelpaj som vi satte tänderna i.

(Bilder från utflykten kommer...)

Äppelpaj

Fylld till bredden

Det där med att operera bort de nedersta revbenen kanske inte är en så dum idé trots allt... inte för att få en smalare midja, men för att göra det mindre obehagligt när man blir tjock.

Apan verkar ha hittat mer plats i min mage och det känns som att någon har placerat en vattenballong bakom mitt högra revben.

En växande kärlek (v.32)

Vecka 32

Snart är vecka 32 till ända och kalaskulan blir allt hårdare för varje dag som går. Efter en dryg veckas semester hos familjen så är den fylld både med godsaker och en bebis som växer sig allt större. Enligt uppgift är Apan vid det här laget ungefär 44 cm lång från topp till tå och väger som två mjölkpaket. Vi gör det bästa för att försöka samsas om det lilla utrymme som finns kvar. Jag har klarat mig från bristningar hittills men det känns som att om magen ska fortsätta att växa i den här takten så är det förmodligen bara en tidsfråga innan de dyker upp.

För övrigt mår jag utmärkt och har inte ont någonstans. Visst, det är lite kämpigt att gå i trappor, måla tånaglarna och att lyfta benen högt för att komma i byxorna...men det är inte omöjligt. Apan lever rövare i kulan varje dag och det ser ganska roligt ut när han flyttar runt. Jag tror att han mestadels sitter upp och jag tycker mig kunna känna att det är hans lilla huvud som är placerat precis på mitten under revbenen. Jag känner i princip inte längre att han utdelar några hårdare sparkar utan nu är det verkligen mer känslan av att en hel kroppsdel som flyttar sig, som att den stryker sig mot insidan av min kropp. Ibland fladdrar en liten hand eller fot förbi och ibland känns det som att han tar spjärn och trycker ut en fot i sidan på mig. Det gör inte ont, det är bara underbart! Nästa vecka är det dags för sista ultraljudet så kanske får vi reda på hur han har placerat sig då.

Vi har försökt lyssna efter hjärtljuden med stetoskop igen, men utan att lyckas. R tror att moderkakan möjligen ligger i vägen och dämpar ljudet. Det är ju bra stetoskop som vi lyssnar med, samma som R hade när han gjorde sin AT-tjänst...så det borde höras med dessa om det gick. Det hade varit så roligt om R hade kunnat höra hjärtljuden, tycker jag. Själv lyssnar jag ju på dem varje gång jag är hos barnmorskan. Vi kom ju redan tidigt överens om att R bara går med till barnmorskan när det är något speciellt på gång, som ultraljud eller dyl. Det är ganska meningslösa besök där annars och att ta ledigt från jobbet bara för att se när barnmorskan lägger ett måttband på min mage eller sticker mig i fingret känns inte nödvändigt - för någon av oss. Alla värden rapporterar jag dock vidare till R och det är väl mer det som han faktiskt är intresserad av och förstår sig på också.

Magen v. 31+5

Sunk-navel :/

Bebisen v. 32 

Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. 

Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt. 

Källa: Gravid 

Dagen efter

Vaknade tidigt till solsken….som snabbt övergick till moln. Känner mig nog piggare än de flesta bröllopsgäster brukar göra så här dagen efter även om jag önskar att festblåsan hade en något bättre kapacitet så att jag hade kunnat sova ett par timmar till. Idag gjorde vi en utflykt till Kovik, Gnisvärd och Blåhäll. En fika i Klintehamn hann vi också med. På kvällen lagade jag och Maria lite god mat som vi kalasade på.

Kossorna i Kovik

Kovik

Gotlandstun i Kovik

Djupvik

En liten fika-paus med systrarna (Lovisa och Maria) i Klintehamn

Bröllopsyra

Idag var R och jag bjudna på två bröllop samma tid, vilket resulterade i att vi fick dela på oss. R gick på sin yngsta systers bröllop i botaniska trädgården medan jag gick med resten av min familj på ett bröllop i Lojsta kyrka. Det var min släkting Jenny som skulle gifta sig med Henrik. Det var ett traditionellt och vackert bröllop med gotländsk prägel. Det bjöds på grillat lamm, saffranspannkaka, salta kringlor och ”gotlandsdricka” (påminner lite om öl i smaken). Det var många släktingar och bekanta där som jag inte träffat på länge så det var kul. Jag hamnade bredvid väldigt trevliga bordsgrannar. De var snudd på lika pratsamma som mig, vilket gjorde det hela ännu lite bättre.

Vi var inte mindre än tre tjockmagade damer samlade på samma fest. Apan dansade runt rejält i magen när musiken drog igång. Det sparkades både hit och dit.

Klädkoden var ”sommarfin” och på oss hade jag och Apan klänningen från Bondelid, en sjal, blåa skor med kilklack och mina allra glittrigaste smycken jag fått av R. Vi fastnade inte på någon bild dock, lika bra det. 

Årets första smultronskörd

En tur i skogen

Det är en härlig tid på Gotland nu, så här innan själva turistsäsongen drar igång. Visst är det trevligt med lite liv och rörelse på gatorna men det blir lätt för mycket av det goda. Vädergudarna bjöd på några dyrbara droppar idag och mamma, jag och Lovisa passade därför på att åka ut med bilen och se oss omkring. Ekstakusten och smultronplock i skogen stod på schemat.

Fem små tallrikar med smultron blev dagens skörd!

I morgon vankas det bröllop och eftersom jag käkar specialkost (vegetariskt + laktosfritt) så ska jag fixa i ordning en egen rätt att ta med mig. Till förrätt blir det hönökaka med västerbottenost, krispsallad, avokado, pärltomater och med en röra av youghurt, ädelost, äpple, paprika och gurka, toppat med några skivor av gurka och citron. Till huvudrätt ska jag göra tzayspett med färskpotatis, sallad och en youghurtbaserad lime och chili-sås. 

Fruktfrossa, del 2

Idag laddade vi upp för den andra fruktbrickan då Andrea (syster) fick sommarlov. Gissa om det ryms mycket frukt i min mage! Det är verkligen melonernas tid nu! Kalasgott! Har även varit hos mormor och morfar och ätit egenskördade jordgubbar och nybakat bröd. Jag får passa mig så att jag inte går och blir bortskämd på gamla dar! :)

Favorit i repris!

Kullersten

Idag har jag varit i Visby med mamma och Maria (syster). Vi strosade runt i lite butiker och avslutade dagen med den berömda nachotallriken på Jodas uteservering vid hamnen som hör traditionen till.

Maria

En bit av den berömda muren...

Marre och jag passar på att vila benen

Mamma och Maria, väntar på käk... 

Beställde en barnportion, men...

...inte en chans att man orkar hela. Knökmätt!

Runt hörnet ligger även utestället där jag och R träffades första gången. Så här ser det ut...

Nu: Hamnplan 5. Då: Skeppet.