Tjock och praktisk

När det flera gånger i veckan händer att man av misstag klickar sig in på olika länkar p.g.a. att magen ligger på touchpaden så är det nog läge att inse att man blivit ganska tjock...

Mag-klick!

Vecka 23

Idag är det sista dagen i vecka 23 (22+6). Jag förstår mig inte på ekvationen. Efter en hel vecka med pastasallad och dressing, årets första chokladkaka, några kakor och flera skivor pågenlimpa med gorgonzola så ökar inte vågen, utan jag tappar istället 300g igen och ligger nu på totalt - 1,4kg sedan jag plussade. Det är ju så här livet borde vara, men aldrig annars är. Roffar Apan åt sig alla godsaker? Nåja, jag får bara vara glad att vågen hittills inte skenar trots att kräkningarna upphört och jag i princip är helt i avsaknad av fysisk aktivitet.

Nästa gång jag ställer mig på vågen kommer jag dock att känna en viss oro. Detta är nämligen veckan då de sociala kontakterna upptas och jag ska klämma in så många fikor jag bara orkar. I söndags tog R och jag en premiärfika ute på altanen i Linda och Bazzes koloni. Därefter åkte vi direkt till Sophie och Andreas i Lund och fortsatte fika hela kvällen. I går var Maria här och vi åt pumpabröd med philadelphiaost och grönsaker, drack te och uppdaterade varandra med vad som hänt sedan vi sist sågs. Maria ska få en bebis i oktober så det blev mycket bebissnack mellan tuggorna. I dag kommer "Mäklar-Mia" hit och jag ska bjuda på våfflor…något hon väntat på sedan i januari. I morgon kommer Johanna hit och fikar så jag får se om det kanske blir våfflor då också. Äntligen kan jag börja träffa folk igen!

Du är välkommen att boka in en dejt om du känner att det var på tok för länge sedan vi sågs!

I torsdags när jag satt med datorn i knäet skymtade jag för första gången hur Apan sparkade till mig bakom naveln så att tröjan reste sig. Det såg sjukt festligt ut! Innan jag blev gravid så trodde jag att det skulle vara lite läskigt att känna bebisen röra sig i magen…som att man hade en ”alien” i magen. Faktum är att det känns inte läskigt alls när Apan ger sig till känna. Jag hade även läst att det första fladdret skulle kännas som en ”sprattlande fisk” – dvs. en ytterst obehaglig liknelse för någon som är fisk-fobiker (gäller både rå och tillagad). Men inte då, det har aldrig känts som en fisk utan det har mer varit som en diffus känsla av något jag inte kunde urskilja. Från början var det svårt att avgöra om det var kurrande tarmar eller Apan som rustade runt. Det är dock ännu väldigt svårt att förstå att det bor en livs levande pojke i min mage. Att han ligger där med ett pickande litet hjärta, hår på huvudet, små naglar och fäktar med armar och ben, snuttar på tummen och sover. Overkligt, men underbart!

Idag har Apan varit väldigt aktiv och busat runt hela morgonen. Det känns som att han håller på att möblera om eller vårstäda och kanske är det så att Apan och jag påbörjar vårens fönsterputsning idag. Jag längtar så tills jag fått fixa i ordning på balkongen. Nymålade möbler och nya växter får bli mitt nästa projekt. Nu gapar krukorna så otroligt tomma.  

Magen går inte att dölja längre, den har kommit in i en växtspurt. Nu putar det rejält och från att ha gått från att vara ”ganska osmidig” så säger R att jag är ”väldigt osmidig”. Jag behöver inte längre be om att han ska dra mig upp från soffan utan per automatik sträcker han fram en hand. Det är en skum känsla det där…hjärnan vet ju precis hur jag ska göra när jag ska sätta mig upp men magmusklerna lyder inte. De strejkar!

Magbild v. 22+6

Ap-hotellet i vecka 22+5

Bebis v. 23

Nu är bebisen omkring hela 29-31 cm och väger ungefär 575-690 gram. Den ser vid det här laget helt mänsklig ut och liknar en liten bebisdocka. Ansikte och kropp liknar dem hos en nyfödd.

Bebisen bildar underhudfett i rask takt men ser fortfarande lite röd och skrynklig ut eftersom huden bildas i en snabbare takt än underhudsfettet. Den röda färgen kommer av att huden börjar förlora sin transparens och bildar pigment. Du känner antagligen bebisen röra sig en hel del där inne när den sparkar och slår på livmoderväggarna. I takt med att den växer blir det mindre och mindre plats att röra sig. Ben, muskler och organ växer stadigt.

Bebisen rör navelsträngen och olika delar av sin kropp med händerna för att utforska. Den kan nu suga på tummen "på riktigt", istället för att bara stoppa den i munnen. Den fortsätter att svälja fostervatten och vätskan och sockret som den får i sig på det viset fungerar som ett komplement till den näring som den får från dig och moderkakan. Du kanske kan känna små "skutt" i magen när bebisen hickar på grund av vätskan den svalt.

Bukspottkörteln mognar och kommer att bilda insulin som hjälper till att bryta ned socker. Källa: Bli mamma