Knasig tvätt

Min fina "Lill-Knas" passade på att putsa prickarna under tiden matte slurpade i sig eftermiddagskaffet.

Tankar om ärftlighet

Hela förra veckan frossade Apan, R och jag i lasagne med spenat. Jag imponeras ständigt av min sambos gedigna matintag. Hur kan han äta allt detta till lunch + två bitar tårta…och ändå hålla formen? Jag har inte avmaskat honom på länge, det kanske är dags?

Biten till höger är min och Apans lunch…och som ni sett så håller vi inte formen ändå. Låt oss nu hoppas att det är R ämnesomsättning, pigment och hjärna som går i arv till Apan.

Vecka 29

Vecka 29 är snart över och nu är det banne mig trångt i kalaskulan ska ni veta. Jag känner hur Apan sakta kryper allt närmare mina revben. Jag är lite nervös för den dagen när han ska börja tortera dem på riktigt. Istället för att bara känna ”buffar” och sparkar av små mjuka fossingar så känner jag nu hur hela kroppsdelar förflyttar sig i min mage. Jag kan känna släpande rörelser, som en katt som stryker sig mot ett ben, samtidigt som det känns som ett litet "sug" i magen. Jag kan inte känna vad det är för kroppsdelar men ibland misstänker jag att det är ett huvud…eller möjligen en rumpa, en fot…eller möjligen en hand som ger sig tillkänna. Han är fortfarande ganska aktiv och bökar runt en massa. Ibland lyckas han med att sätta hela magen i gungning för ett par sekunder och jag misstänker att det är när han ruskar på huvudet.

Igår på glukosbelastningen så pratade omföderskorna om hur svettiga och svullna vi kommer att vara i sommar. Det är väl inte det jag hade tänkt bli egentligen, men jag verkar inte ha något större val. De såg pillimariska ut när de diskuterade detta och vi andra satt storögt och lyssnade. Det var en annan tjej där som också skulle snittas och hon berättade om hur hon planerade att ”lura” sin man om att läkaren sagt att hon ”tyvärr” inte får städa och sköta diverse hushållssysslor på lång tid efter snittet. Det var ungefär då jag insåg att det skulle vara omöjligt för mig att dra en sådan vals. Jag kan ju knappast lura R om detta…han om någon kommer att vara mån om att jag är uppe och rör på mig så jag inte får proppar. Typiskt!

Jag har börjat få lite kramp i vaderna och i hålfoten på natten när jag sover. Det är ingen monsterkramp vi talar om utan det släpper snabbt och jag somnar om. Annars känner jag ingenting. Halsbrännan är bättre igen och resten av kroppen hänger än så länge med. Ingen foglossning, inga sammandragningar, inga cravings, inga hormonella humörsvängningar, ingenting. Bara lite svårare att sätta på sig strumporna och tungt att böja sig ner för att plocka upp saker från golvet. Jag blir lätt andfådd när jag går och trapporna tar nästan död på mig, men det är helt i sin ordning. Jag har läst att det är så det blir helt enkelt.

På menyn denna vecka står det rårakor, kokt rödbeta med smör (alt. kokt sparris med smör), yoghurtröra med rödlök och en klick rårörda lingon (där jag pillar ur själva lingonen). Jag kör fortfarande med mina veckomenyer. Jag får dille på en maträtt och då äter jag den till både lunch och middag i en vecka, sedan mår jag illa av tanken på att någonsin äta det igen och så byter jag till en annan maträtt. 

I går kväll tog jag min vitamintablett precis innan jag somnade och det verkar ha gått bra. Jag har förmodligen sovit mig över illamåendet. Perfekt om det kan fungera! Jag ska prova att ta en duroferon på samma vis i kväll och se om jag kan sova bort illamåendet av den också. Måste på något vis försöka få upp mitt Hb innan förlossningen…vill ju helst slippa att få blodtransfusion i samband med OP.

Magen v. 28+6

Bebisen v. 29

I vecka 29 är medelkroppslängden ungefär 39 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 1400 gr. Huvudets omkrets är 27 cm.

Fett lagras under huden för att ge energi och sköta temperaturregleringen efter födelsen. 

Nu är ögonen åter öppna och hinnan över linsen borta. Om barnet skulle födas nu kan ögonen skilja mellan ljus och mörker. Ögonen får färg vid den här tiden men vilken färg barnet slutligen får vet man inte förrän några månader efter födelsen. Ögonlocken är nu öppna då barnet är vaken och slutna då det sover. 

Källa: Growing people

Sockerchock!

I morse var jag hos barnmorskan för att göra den obligatoriska glukosbelastningen. Det gick ut på att på fastande mage svepa ett stort glas med sockerlösning och citron på 5min och sedan sitta och vänta i 2h innan man kunde ta blodprov i fingret för att se värdet. Inga problem, jag hade kunnat dricka ännu mer om det var så. Vi var sex tjejer där och sockerfrossade samtidigt. Jag fick värdet 7,9 mmol/L sa BM och det var tydligen bra. Ingen graviditetsdiabetes m.a.o.

Tara - sämre sortens tidsfördriv!

Vecka 28+5:

SF-mått: 27,5 cm

Hb: 100 

Blodtryck: 120/60 

Hjärtljud: Vet ej. Lät iaf helt normalt sa BM.

Viktökning sedan inskrivning: + 1,2kg (dvs. - 0,5kg sedan start).

Mitt Hb hade sjunkit ännu mer sedan förra gången och jag ska prova att äta Niferex eller Hemofer istället för Duroferon eftersom jag mår illa och kräks av den. Misstänkte nästan att det hade sjunkit för jag börjar känna mig lite mer trött och slö än tidigare. 

SF-måttet låg på 27,5 och landade därmed fint på normalkurvan. Apans hjärtljud lät jättefina och mitt blodtryck var bra. Vikten låg i morse på + 1,2kg sedan inskrivning (totalt -0,5kg från start). 

Tårtkalas

Igår hade jag ett litet tårtkalas med anledning av min 30-årsdag. Det var väldigt trevligt och jag är så glad för att ni alla kunde komma. Tyvärr sammanföll kalaset med ett möte i kattklubben igår eftermiddag så Linda och Maria var upptagna på annat håll och Emma hade tyvärr blivit sjuk. Som tur är går det fler tåg... :)

Jag hade meddelat att ingen behövde köpa med sig några presenter men om någon ändå prompt kände att de ville ta med sig något så hade jag i första hand önskat mig saker till Apan eller till katterna. Det är alltid tacksamt för det är så mycket prylar som behövs och en hel hög med fina paket med babygrejer dök upp.

Älskade vänner, TACK för att ni kom och delade min dag och TACK för alla fina saker ni hade med Er.

Två jätteroliga pekböcker med små rim för både vilda och tama djur.
Tack Mäklar-Mia!

Två fina bodies, en med en panda och den andra med ett självporträtt av Apan samt...

...en tokskön sommarsuit från Baby Gap (direkt från semesterresan i New York)
Tack Sandra!

En fantastiskt klämmig Ap-tröja och en packe snygga djungelsockor.
Tack Sanna, Martin och fina Leon!

En jättesöt speldosa och två roliga babyleksaker med prassel och skrammel.
Tack Monica och Peter!

Tre påsar supergott te, varav "Mors lilla Olle" och "Semester" redan är provsmakade.
Tack Sophie och Andreas!

Katterna blev extra glada för grädden, presentsnörena och gästernas uppmärksamhet. Knas var den som var mest i gasen och passade på att visa upp sin bästa bengalakrobatik, medan Dunni försåg sig med klappar och kel. Påsen och Nunnan höll sig lite i bakgrunden tills det började tunnas ut lite med folk och på kvällen intog de soffläge och favoritplatsen i husses knä.

I dag är vi 200 dagar på väg.

...och om 71 dagar är Apan färdiggräddad. Jag har ingen brådska. Nu när jag mår bra kan vi gärna ta det lite lugnare :)

Sov Gott Belfira

Belfira

I dag har en av mina vänner gått vidare till katthimlen där många andra fyrbenta vänner väntar.

Efter att hastigt insjuknat är det skönt att det finns veterinärer som kan hjälpa oss och våra djur att göra lidandet kort.

Bella har kanske varit lite loj ett tag när jag tänker efter men den som känner henne vet å andra sidan att hon aldrig rör sig i onödan. Jag började misstänka att något var fel i förrgår kväll när jag skulle hälla upp kvällsmat. Då ignorerade hon det helt trots att jag ropade på henne och lockade. När jag bar fram henne och satte ner henne på golvet så vinglade hon till lite som att hon tappade balansen och jag tyckte att hon tittade med tom och konstig blick på mig. Jag tänkte inte något större på det utan gick sedan och lade mig.

I går så var hon plötsligt mycket sämre och hon började få svårt att stå på benen, som att hon inte riktigt orkade hålla kroppen uppe. Jag satt hos henne hela dagen och försökte mata henne och lyckades med stor möda få i henne ett par matskedar tonfisk. Vatten drack hon när jag satte fram skålen men inte självmant. Sedan verkade hon lite piggare en stund och började röra på sig lite mer. Senare under kvällen så tyckte jag att hon höll huvudet snett när hon skulle gå och var mer vinglig igen, stod och svajade lite från sida till sida och när jag satte ner henne kunde hon inte längre ta emot sig med frambenen utan dök med huvudet före i soffan. Jag tyckte då även att hon blivit lite gul i huden i öronen och började titta på magen där jag också kunde se att hon blivit lite gul. Ögonvitorna var fortfarande vita men pupillerna var hela tiden stora. Det första man tänker på när någon är gul i huden är ju levern - och där är prognosen tyvärr inte alls god.

Under natten har jag vakat på en madrass bredvid Bella i vardagsrummet och försökt få henne lite mat och vatten. Vätska fick jag i henne men hon matvägrade totalt. I morse ringde jag gråtandes till veterinären, förklarade läget och fick en tid redan 9.45. Jag ringde till Rafi och han kunde ta sig från jobbet och följa med oss dit.

Vi kom till veterinären och de kunde snabbt konstatera att det inte såg ljust ut ut för vår Bella. Veterinären trodde att Bella haft en leversjukdom under en längre tid eftersom hon plötsligt blivit dålig, helt slutade att äta och att hon även drabbats av balansförändringar. På veterinärens inrådan lät vi Bella somna in. Allt gick väldigt lugnt och hon somnade fridfullt med matte och husse vid sin sida. Det känns naturligtvis väldigt ledsamt men samtidigt är det en skyldighet man har som ägare att ibland ta dessa svåra beslut. 

Ett stort TACK till personalen på Erikslust veterinärklinik. Jag känner alltid att de gör det som är bäst för mina djur och de är alltid trevliga.


***Förtydligande*** 
Jag kom att tänka på att formuleringen "Veterinären trodde att Bella haft en leversjukdom under en längre tid eftersom hon plötsligt blivit dålig..." blev lite konstig. Det jag menade var att veterinären förklarade följande för oss: Det är inte alltid man märker att katten är sjuk eller har en leversjukdom eftersom kroppen kan kompensera för leversvikt till en viss gräns. När leverfunktionen blir för dålig så lägger systemet helt enkelt av och man upplever det som att katten plötsligt insjuknar, den slutar att äta, tappar snabbt i vikt, utvecklar gulsot osv. (När en leversjukdom gått så långt att katten har fått gulsot så är det oftast för sent för att behandla.)

Ap-kollage

Nu finns en separat sida med ett Ap-kollage av utvalda veckobilder på kulan.

En bild från v.25.
Sista bilden på den tio år gamla piercingen.
Nu är det bara att vänta och se om navelruinen någonsin kan återhämta sig.

Apan växer och frodas

Apan fyller hela 29 veckor idag och det firar vi med att bjuda på en ett par bilder:

Vad händer på 10 veckor?

v. 8 (mest uppsvullen)

v.18 Kulan börjar framträda

v.28 En riktig kalaskula

Kejsarsnitt

I förmiddags åkte jag till specialistmödravården på KK i tron om att det var mitt hjärta de skulle kontrollera (BM hade skickat en remiss till specialistmödravården och en remiss till teamet för förlossningsrädsla). Jag kom in och läkaren bad mig berätta om mina problem. Jag började berätta om hjärtproblematiken, mina besvär, min medicinering osv. Plötsligt säger han ”Ja, fast det är ju inte därför du är här i dag…om jag förstår det rätt.” Nähä, inte?

Det visade sig att jag fått träffa överläkaren som ska ta beslut angående kejsarsnitt och att det var dit jag var kallad (det framgick öht inte på den lapp jag hade fått skickad till mig) så samtalet tog snabbt en ny vändning. Det var lite snopet för BM hade ju sagt att jag skulle gå på samtal med teamet innan jag fick träffa läkaren och R hade ju tänkt följa med mig dit. Det var inte mycket att göra, utan jag berättade helt enkelt bara hur jag känner och hur jag upplever detta.

Läkaren var väldigt trevlig och förstående. Han lyssnade verkligen på vad jag hade att säga och tog min rädsla på allvar. Han sa att de inte tvingar någon till en vaginal förlossning och innan jag gick så gav han mig också ett preliminärt datum för kejsarsnitt. Vänliga människa, det känns som att han har räddat mitt liv (faktiskt). 

Jag går inte in på samtalet i detalj men vill bara säga att andra som går i samma tankar som mig inte ska gå och oroa sig i onödan. När man läser på forum och liknande så är det många som ger sken av att man verkligen måste ”slåss” för att få snittet beviljat. Är man rädd på riktigt så behövs inga överdrifter eller liknande kan jag bara säga. Jag har däremot läst på om de olika metoderna i förväg, vet även vad det är jag är rädd för, vilken typ av smärtlindring som finns att tillgå liksom vilka komplikationer som de båda förlossningsmetoderna kan medföra. Att veta vad man pratar om gör det ju också lättare att "argumentera" för sin sak.

Han frågade vad jag trodde att teamet skulle kunna göra för mig. Jag sade som det var att det finns inget de kan säga för att få mig att ändra mitt beslut men jag vill gärna att de berättar mer om hur ett snitt går till och vad jag kan förvänta mig tiden efteråt osv. Jag kommer därför att bli kallad till teamet och sedan bokar överläkaren in ett besök till mig efter det igen. Mest för att kontrollera att jag inte har ändrat min uppfattning, antar jag.

Efter det gick jag och mötte R på jobbet (två byggnader bort ungefär) och berättade den goda nyheten. Om jag firade? Självklart! Jag åkte direkt och köpte mig ett par leggings, en klänning, två nagellack, en mascara och en Brämhults ananas och mango smoothie. 

Perfekt energiboost!

GRATIS - BabyBox

I söndags var vi på Barnens hus och hämtade ut ännu ett gratispaket. Innehållet i BabyBoxen kan variera och det här var vad som fanns i mitt paket:

 

Innehåll:
1 blöjhink från Angelcare + tillhörande soppåsar (ligger i hinken på bilden).

4st Pampers New Baby Blöjor (2-5kg).

1 paket med 12st parfymfria våtservetter från Pampers sensitive med aloe och chamomile

1 paket med 24st parfymfria våtservetter från Natusan baby

1 napplaska från Avent, 125 ml

1 tidning, Vänta Barn från Vi Föräldrar

3 plastskedar från HiPP.

2st barnvagnsreflexer från Tradera

Rabattkuponger (från apoteksgruppen/sebamed baby, pampers, Natusan, prenumerationserbjudande från Go'boken och Vi Föräldrar)

Broschyrer (från Philips Avent, Salus Ansvar gratis gravidförsäkring, HiPP, Fisher-Price)

Här kan du beställa en egen BabyBox

Innehållet i boxen kan som sagt var variera. I mitt paket fanns varken Amningsinlägg från Pigeon, Fläckborttagningsmedel från Vanish eller Baby Bubble Bath från Sebamed... Ett litet minus för det. Blöjhinken däremot är vi väldigt glada för, den tror jag att vi kommer att få stor användning av!

Vecka 28

Apan är väldigt vild för tillfället. Han bökar runt i Apkulan tätt som oftast. Det är mysigt att man verkligen kan känna så tydligt att det finns ett litet liv där inne och det är ofattbart att man redan kan längta och tycka så mycket om någon som man ännu inte har träffat. Nu när illamåendet äntligen har upphört så kan jag också njuta av graviditeten på ett helt annat sätt än tidigare. 

Något annat jag är tacksam över är att vikten ligger i princip stilla, har tappat ca 1kg igen sedan förra veckan men det är nog mest vätska som kommer och går. Ligger därmed åter på - 0,9 kg sedan start. 

Min viktutveckling = grå kurva.
Mellan varje svart streck längs den lodräta axeln är det ett intervall på 10kg

Både R och jag är förkylda och känner oss allmänt loja. Helgen flöt därför förbi i stilla tempo och i lördags var vi båda ganska risiga så vi tillbringade större delen av dagen i soffläge framför en film. I går, söndag, åkte vi till Center Syd och strosade runt lite bland deras outlets, utan att göra några fynd. Efter det åkte vi hem, åt lasagne, skruttade på soffan och drack kaffe. 

Snart är det dags att inhandla de sista sakerna till Apan. Det mesta är fixat men spjälsäng, madrass, täcke, kudde, lite krämer, blöjor, babysitter, badbalja, termometer och sådant lär vi behöva köpa de två kommande månaderna. Jag har gjort en lista på det som är kvar. Lite kan man ju fixa efter hand också även om jag helst vill ha det mesta klart i förväg för att slippa springa på stan det första man gör. 

Magbild v. 27+5

Bebisen v. 28

Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram. 

Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre. 

Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen. 

Källa: Bli mamma

Förevigat

Nu har mitt inlägg med stipendiet försetts med bilder på Emma och mig (inlägg: 17/5-2011). Det bör komma upp en notis  på CFFFs hemsida med en bild på oss tillsammans också. Återkommer med en länk i så fall...

CFFFs stipendium 2010

Tvåmannatält

Trodde knappt mina ögon när jag i morse provade klänningen från danska Dranella som jag hade på Micke och Saras bröllop förra sommaren... den går ännu på mig! Ja, visst...den sitter ju åt runt "midjan" (länge sedan jag hade en sådan) men dragkedjan går ännu att stänga och lite plats finns ännu kvar. Strålande, frågan är bara hur mycket tjockare Apan tänkt göra mig på en månad?! Med lite tur så kanske jag kan ha klänningen på Jenny och Henriks bröllop ändå... Den är finare i verkligheten, breda axelband, en skimrande ljusrosa/aprikos lyster i tyget och det sitter små stenar fästa längs med sömmarna över/under bröstet och längst ner. Den är enkel i modellen men med lite glittriga smycken, bh, smink, frisyr, en snygg väska och ett par skor så blir det bättre.

Tidig morgon, en brusig mobilkamera...förkyld, ofixad, oborstad, oduschad, ostruken... blunda om du är känslig.

Elefantönskningar

Några elefantstöpta prylar till barnrummet som jag gillar och som hamnar på önskelistan:

Finaste nattlampan från Zzzoolight, 675kr

Träelefant, dragleksak, 398kr

Olephant Flensted mobiles, 249kr

Vit träelefant, 35kr

Små fossingar

Det finns nog inget så sött som små mjuka mini-fossingar. Hittade en bild på en bebis som föddes 12v för tidigt, vilket innebär att Apans fossingar ser ut ungefär så här nu. 

En baby som föddes 12v för tidigt

Pioner

Postar lite fler bilder på buketten som jag fick när stipendiet delades ut. Pionerna har nu slagit ut och de ser precis ut som de som växer i mormor och morfars trädgård på sommaren.

Har du läst för mycket bibel?

God morgon vänner!

Hoppas att ni också har vaknat på rätt sida. Min dag började med en skål fil, Kellogg's special K och ett gott skratt när jag tittade in på min yngsta systers (10år) blogg och läste detta... ;-)

Ännu mera sprattel

Apan är inne i sin mest aktiva fas hittills. Han sprattlar och sprattlar och sprattlar. Det känns som att den ca 40cm långa Apan börjar få det trångt i kulan. Jag gjorde ett nytt försök idag att fånga hans vilda cirkuskonster. Här syns det förhoppningsvis lite tydligare...

Två tydliga sparkar (tid: 0,27 och 0,36)

En tydlig spark (tid: 0,11)

Full action, minst fem sparkar som man kan se...

(tid: 0.06, 0.22, 0.30, 0.36 och 0.43)

Ännu har vi inte lyckats höra Apans hjärtslag med stetoskop...fast att det står på alla sidor att man bör kunna göra det vid det här laget...lite trist. Apan försöker dock sparka bort stetoskopet när vi ska lyssna och det, gott folk, är desto roligare att se. 

Den blekaste mage mänskligheten någonsin har skådat.

Prosit

Jag som alltid skryter med mitt starka immunförsvar och att inga baciller biter på mig får nog krypa till korset nu ändå. Jag brukar bli förkyld en gång per år medan R trillar dit betydligt oftare (inte så konstigt kanske med tanke på var han jobbar...) Nu är det dock närmare 1,5år sedan jag var sjuk sist och trots att jag besökt vänner som varit sjuka och suttit på bussar där folk nyser till höger och vänster så har liksom inget lyckats få fäste på mig. 

I måndags började R åter beklaga sig över att han började få ont i halsen och känna sig lite febrig. Det är bara fem veckor sedan han var sjuk sist. Gissa om jag blev förvånad när jag i förrgår vaknade och kände att halsen ömmade, igår var det lite värre och i dag känns det ännu mer. Jag har fått pest, helt enkelt.

Typiskt, jag som hade tänkt bjuda lite vänner på födelsedagsfika denna helg... men nu antar jag att ingen vågar sig hit. Jag hoppas att R och jag har kryat på oss till nästa helg istället och att vi kan göra ett nytt försök då.

vecka tjugoåtta

Förstår ni? Inte jag! Vi är redan i vecka 28, lilleman och jag...