Kejsarsnitt

I förmiddags åkte jag till specialistmödravården på KK i tron om att det var mitt hjärta de skulle kontrollera (BM hade skickat en remiss till specialistmödravården och en remiss till teamet för förlossningsrädsla). Jag kom in och läkaren bad mig berätta om mina problem. Jag började berätta om hjärtproblematiken, mina besvär, min medicinering osv. Plötsligt säger han ”Ja, fast det är ju inte därför du är här i dag…om jag förstår det rätt.” Nähä, inte?

Det visade sig att jag fått träffa överläkaren som ska ta beslut angående kejsarsnitt och att det var dit jag var kallad (det framgick öht inte på den lapp jag hade fått skickad till mig) så samtalet tog snabbt en ny vändning. Det var lite snopet för BM hade ju sagt att jag skulle gå på samtal med teamet innan jag fick träffa läkaren och R hade ju tänkt följa med mig dit. Det var inte mycket att göra, utan jag berättade helt enkelt bara hur jag känner och hur jag upplever detta.

Läkaren var väldigt trevlig och förstående. Han lyssnade verkligen på vad jag hade att säga och tog min rädsla på allvar. Han sa att de inte tvingar någon till en vaginal förlossning och innan jag gick så gav han mig också ett preliminärt datum för kejsarsnitt. Vänliga människa, det känns som att han har räddat mitt liv (faktiskt). 

Jag går inte in på samtalet i detalj men vill bara säga att andra som går i samma tankar som mig inte ska gå och oroa sig i onödan. När man läser på forum och liknande så är det många som ger sken av att man verkligen måste ”slåss” för att få snittet beviljat. Är man rädd på riktigt så behövs inga överdrifter eller liknande kan jag bara säga. Jag har däremot läst på om de olika metoderna i förväg, vet även vad det är jag är rädd för, vilken typ av smärtlindring som finns att tillgå liksom vilka komplikationer som de båda förlossningsmetoderna kan medföra. Att veta vad man pratar om gör det ju också lättare att "argumentera" för sin sak.

Han frågade vad jag trodde att teamet skulle kunna göra för mig. Jag sade som det var att det finns inget de kan säga för att få mig att ändra mitt beslut men jag vill gärna att de berättar mer om hur ett snitt går till och vad jag kan förvänta mig tiden efteråt osv. Jag kommer därför att bli kallad till teamet och sedan bokar överläkaren in ett besök till mig efter det igen. Mest för att kontrollera att jag inte har ändrat min uppfattning, antar jag.

Efter det gick jag och mötte R på jobbet (två byggnader bort ungefär) och berättade den goda nyheten. Om jag firade? Självklart! Jag åkte direkt och köpte mig ett par leggings, en klänning, två nagellack, en mascara och en Brämhults ananas och mango smoothie. 

Perfekt energiboost!