Idag var det dags för rutinultraljud. Det var första dagen på R semester. Klockan 9.30 var det dax att infinna sig på SUS. En söndag och vi var i princip ensamma där.
Ultraljudet var precis som förra gången en högtidsstund jag långe håller i minnet. Bebisen var ganska lugn och den bjöd inte på någon större uppvisning. Låg med ryggen utåt och tittade sig lite lojt över axeln. Då och då viftade den till med armarna.
Det var så klart en lättnad att få reda på att allt som går att se också ser bra ut. BM guidade oss genom organ för organ. Måtten stämde även bra med den graviditetsvecka jag är i. Beräknat födelsedatum sattes en dag tidigare än förra gången, dvs. till 19 september. Idag är jag alltså i slutet av vecka 20 (19+5).
Vi ville gärna veta könet och vi hade rätt med våra gissningar. Jag har bara drömt en gång om bebisen hittills och då var det en flicka. Barnmorskan fick in en bra bild och visade oss de tre karakteristiska strecken. Min magkänsla stämde alltså även denna gång. Elliot ska få en lillasyster.
Nu känns väntan lång inför nästa ultraljud i vecka 32. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna bärga mig. Det känns så stort och magiskt att få se hur den lilla rör sig där inne och hur hjärtat pickar på.
Vi fick med oss fyra bilder hem från ultraljudet. Tyvärr ville inte bebisen bjuda på någon bra posé utan alla ser lika dana ut bara mer eller mindre otydliga. Men vad gör egentligen det? Huvudsaken är ju att allt ser bra ut. En fin profilbild fick vi iaf med oss hem.
 |
| Lillasyster, BF 130919. ♡ |
