Vecka 20

Det är vecka 20 nu vilket betyder att vi har nått en viktig milstolpe som bara för några veckor sedan kändes väldigt avlägsen. Vi är halvvägs på denna resa. En resa som går att likna vid en flygplanstur. Starten var rafflande och ganska skakig, just nu är vi mitt uppe i luften och har det förhållandevis ”behagligt”, trots ett par turbulenta dagar så får jag äntligen i mig mat och dryck och har även så smått börjat kunna titta ut på omgivningen genom de små gluggarna…landningen har vi inte börjat att förbereda oss för. Vi vet bara att den sker, men inte riktigt var eller hur.

Jag har även börjat att plocka ur piercingen ibland för att vänja mig av med den. Jag upptäckte för någon dag sedan att hålet börjar töja sig lite och kulan hade tryckt lite mot huden så antingen får jag byta till en annan stav eller så får jag helt solo ta ur den snart. Jag känner mig verkligen naken utan den. Den känns lika självklar som vilken kroppsdel som helst och när jag plockar ur den och tittar ner så kan du tänka dig att det känns lika konstigt som om du tittade ner på din mage och naveln var spårlöst försvunnen.   

I dag blir det inte mycket skrivande för idag firar vi R födelsedag och just nu står en maränghistoria i ugnen som jag hoppas att vi kan smälla i oss lite senare ikväll. Idag var också första dagen jag kunde ta mig i väg med bussen till Jägersro. Valet av köpcentrum var enkelt. Jag var tvungen att ha fri led till toaletten i fall att jag skulle börja må dåligt. Halvvägs framme med bussen så var det nära att jag skulle hoppa av och ta bussen hem igen. Väl framme mådde jag bra igen och jag fick shoppa en liten födelsedagspresent, en blomkvast och en massa frukter till marängtårtan. Hem fick jag skjuts av R…tack och lov för vid det laget kändes det som om min rygg gått av på mitten. Är det kanske dax att lägga klackarna på hyllan nu?? Är dock väldigt glad att trippen öht gick att genomföra. Första gången 2011, det känns stort.

Något annat som känns stort är att jag allt oftare känner av Apans sprattel. Sparkar kan jag inte kalla det, inte på långa vägar. Snarare ett varsamt litet krafsande och petande. Jag tror även att jag känt det en gång utanpå magen. Det är dock fortfarande bara på min vänstra sida som jag känner något, så gissningsvis sitter moderkakan fram på höger sida. Igår kväll var det full rulle på Apan och direkt när jag känner något så får jag ett sådant där typiskt dumflin på läpparna. 

Magbild v. 19+5

Bebisen v. 20

Ditt barn är 14-16cm långt från huvud till stjärt och väger ca 350g. Barnet är fortfarande mycket litet men växer snabbt och är nu halvvägs. Nu följer en kritisk fas i utvecklingen av sinnesorganen - hörsel, syn, känsel, smak och lukt. Äntligen kan barnet höra och känna igen din röst. De olika sinnesorganens nervceller utvecklas nu i sina specifika delar av hjärnan. Nybildande av nervceller har trappats ned något, och koncentreras istället till utveckling av komplicerade förbindelser mellan nervceller som krävs för funktioner som minne och tänkande. Bär du på en flicka finns det redan omkring två miljoner ägganlag i äggstockarna. Barnet kan nu njuta av att sträcka ordentligt på armar och ben, eftersom nervsystem och muskler har utvecklats tillräckligt för att det ska vara möjligt. 

Källa: Gravid

Foster v. 20. Foto: Lennart Nilsson.