Nostalgidofter

Jag kan väl knappast vara ensam om att känna igen den här bitleksaken? Jag hade en som liten och jag minns ännu hur den kändes att bita på och hur gott jag tyckte att den doftade. När jag sprang förbi en exakt likadan boll på Barnens hus, så fick den därför följa med hem till Elliot. Fast denna boll är gul, min var orange - men den doftar lika gott och Elliot älskar den. 

Tänk att jag lekte med en likadan boll för ca 30 år sedan och den produceras och finns fortfarande i handeln... Att en doft kan förfölja en så länge? Att man kan återuppleva de där dofterna från barndomen och att de kan bevaras i ens minne under så lång tid? Det är ganska fascinerande tycker jag. Undrar om Elliot också kommer att minnas den här bollen om 30 år?

Vinter

Fördelen med den skånska vintern är att den oftast bara gör en kort visit. Från köksfönstret ser det ju fint ut men det är också allt. Lillprinsen och jag är helt överens om att detta är en perfekt dag att tillbringa på soffan.

Elliot zappar och slappar...

Klapp klapp

Fåret är mjukt och ulligt. Kan du klappa fåret? Jaa, duktig pojke. Se, en kanin. Kan du klappa kaninen? Titta, en fin vovve. Vovven är brun. Vovven säger voff voff. Kan du klappa vovven?

Det är mycket "klappa" här hemma nu. I 6 mån present av mig och R, fick Elliot bland annat denna bok som han tyckte var väldigt rolig att titta i. Han får t.ex. lära sig hur en dunig kyckling, en skrovlig groda och en luddig björn känns. Spännande, tycker Elliot.