Jag kan väl knappast vara ensam om att känna igen den här bitleksaken? Jag hade en som liten och jag minns ännu hur den kändes att bita på och hur gott jag tyckte att den doftade. När jag sprang förbi en exakt likadan boll på Barnens hus, så fick den därför följa med hem till Elliot. Fast denna boll är gul, min var orange - men den doftar lika gott och Elliot älskar den.
Tänk att jag lekte med en likadan boll för ca 30 år sedan och den produceras och finns fortfarande i handeln... Att en doft kan förfölja en så länge? Att man kan återuppleva de där dofterna från barndomen och att de kan bevaras i ens minne under så lång tid? Det är ganska fascinerande tycker jag. Undrar om Elliot också kommer att minnas den här bollen om 30 år?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar