måndag 20 juni 2011

Sista dagen

Sista dagen på ön. Jag, mamma och två av systrarna tog en lång biltur ut mot Kattvik, Grogarnsberget och lunchade på Hamnkrogen. Hemfärden gick längs med Ekstakusten, vilket är en av de vackraste platserna jag vet. När vi kom hem hade Andrea bakat en ljuvlig äppelpaj som vi satte tänderna i.

(Bilder från utflykten kommer...)

Äppelpaj

Fylld till bredden

Det där med att operera bort de nedersta revbenen kanske inte är en så dum idé trots allt... inte för att få en smalare midja, men för att göra det mindre obehagligt när man blir tjock.

Apan verkar ha hittat mer plats i min mage och det känns som att någon har placerat en vattenballong bakom mitt högra revben.

En växande kärlek (v.32)

Vecka 32

Snart är vecka 32 till ända och kalaskulan blir allt hårdare för varje dag som går. Efter en dryg veckas semester hos familjen så är den fylld både med godsaker och en bebis som växer sig allt större. Enligt uppgift är Apan vid det här laget ungefär 44 cm lång från topp till tå och väger som två mjölkpaket. Vi gör det bästa för att försöka samsas om det lilla utrymme som finns kvar. Jag har klarat mig från bristningar hittills men det känns som att om magen ska fortsätta att växa i den här takten så är det förmodligen bara en tidsfråga innan de dyker upp.

För övrigt mår jag utmärkt och har inte ont någonstans. Visst, det är lite kämpigt att gå i trappor, måla tånaglarna och att lyfta benen högt för att komma i byxorna...men det är inte omöjligt. Apan lever rövare i kulan varje dag och det ser ganska roligt ut när han flyttar runt. Jag tror att han mestadels sitter upp och jag tycker mig kunna känna att det är hans lilla huvud som är placerat precis på mitten under revbenen. Jag känner i princip inte längre att han utdelar några hårdare sparkar utan nu är det verkligen mer känslan av att en hel kroppsdel som flyttar sig, som att den stryker sig mot insidan av min kropp. Ibland fladdrar en liten hand eller fot förbi och ibland känns det som att han tar spjärn och trycker ut en fot i sidan på mig. Det gör inte ont, det är bara underbart! Nästa vecka är det dags för sista ultraljudet så kanske får vi reda på hur han har placerat sig då.

Vi har försökt lyssna efter hjärtljuden med stetoskop igen, men utan att lyckas. R tror att moderkakan möjligen ligger i vägen och dämpar ljudet. Det är ju bra stetoskop som vi lyssnar med, samma som R hade när han gjorde sin AT-tjänst...så det borde höras med dessa om det gick. Det hade varit så roligt om R hade kunnat höra hjärtljuden, tycker jag. Själv lyssnar jag ju på dem varje gång jag är hos barnmorskan. Vi kom ju redan tidigt överens om att R bara går med till barnmorskan när det är något speciellt på gång, som ultraljud eller dyl. Det är ganska meningslösa besök där annars och att ta ledigt från jobbet bara för att se när barnmorskan lägger ett måttband på min mage eller sticker mig i fingret känns inte nödvändigt - för någon av oss. Alla värden rapporterar jag dock vidare till R och det är väl mer det som han faktiskt är intresserad av och förstår sig på också.

Magen v. 31+5





Sunk-navel :/
Bebisen v. 32 
Barnet är nu ca 29 cm från huvud till stjärt och väger omkring 2 kg. Skulle det födas nu kan det klara sig i kuvös. Kuvös behövs bland annat för att underhudsfettet ännu inte är utvecklat. Nu fungerar barnets fem sinnen och hon eller han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. 
Barnet sover ca 90-95% av tiden - men under de vakna perioderna tränar den på att öppna och stänga sina ögon. Andningslektioner pågår hela tiden för att stärka lungorna och få dem att mogna. Relativt ny forskning visar att andningsövningarna även stimulerar lungorna att tillverka ett ytaktivt medel, som behövs för att lungorna skall utvecklas på rätt sätt. 
Källa: Gravid