Idag är det sista dagen i vecka 31 och av navelruinen att döma så är det inte lång tid kvar nu. Den blir plattare och plattare och buktar mer och mer utåt för varje dag. Men det är väl så det blir, för i min mage vilar världens största skatt. Det är en sanslös längtan och jag räknar dagarna tills jag får hålla honom i min famn. Jag mår bra och ser till att njuta av magen och graviditeten varje dag. Det är en resa som jag inte kommer att få uppleva så många gånger till, kanske en eller ett par gånger. Jag brukar säga till R att hade det inte varit för illamåendet så hade jag kunnat vara gravid jämt. Det är en underbar känsla att bära omkring på ett nytt litet liv. Ett nytt liv som är halva mig och halva den jag älskar mest. Det är utan tvekan den största gåva jag hittills "fått".
De flesta av mina vänner vet nu vad vi tänkt ge bebisen för namn. R och jag är ganska säkra på att det blir det namn som vi varit inne på hela tiden. Tilltalsnamnet har hela tiden känts självklart på något vis och det är också det enda namn som vi känt lika starkt för båda två. Mellannamnen är desto klurigare att få till, men det känns inte heller lika avgörande på något vis. Det är ju roligt om några släktnamn kan gå vidare och komma till användning igen. Vi får pussla vidare helt enkelt.
Oftast när jag känner på magen så kan jag känna på ett ungefär hur Apan ligger. För tillfället tror jag att han ligger med huvudet uppåt under revbenen och resten av kroppen i en ostbågsform på högra sidan. Det känns ännu som att han roterar ganska mycket i Apkulan. Jag har börjat känna av en del sammandragningar. De dagar jag går mycket, går i trappor, städar, stressar eller anstränger mig lite extra så kan sammandragningarna komma ganska tätt. Jag aktar mig för att lyfta tungt, men försöker ändå att hålla igång så mycket som är möjligt. Sammandragningarna gör inte ont men magen blir verkligen stenhård.
Jag ligger nu åter på - 0,5 kg sedan start så än så länge händer inget större på vågen. Tack och lov, jag känner mig så glad för det. Snart är vi i mål och för varje vecka jag lyckas hålla vikten så blir det också ett mindre antal mammakilon att behöva banta bort sen. Min fasa var att vågen skulle skena okontrollerat och jag skulle gå upp 15, 20...kanske 30kg men jag börjar mer och mer inse att man faktiskt styr över detta till stor del själv...visst, mängden vätska är svårt att påverka och jag kommer säkert att börja öka snabbt framöver, men att låta bli att stoppa i sig en massa onödiga kalorier och försöka röra på sig med lite promenader gör nog sitt. Jag har även tur att jag inte fått några cravings. Det är inget, förutom citronvatten, som jag är speciellt sugen på och bara "måste" ha.
Vi har börjat se oss omkring efter en ny bil också. Det känns som att vi måste få tag i en kombi för att få plats med katter, oss själva, packning och Apa med tillbehör. Det är R som får sköta den biten...jag tycker att i princip alla kombi är så fula och jag trivs bra med den bil som vi har. Men vi måste ju få plats med allt eftersom vi gör våra "långresor" till släkt och vänner ett par gånger varje år.
Kulan växer och blir allt mer utspänd. Den har dragit sig uppåt revbenen och ser nästan lite "bucklig" ut ibland... Den har nog snart gjort sitt, om vi säger så.
 |
| Magbild v. 30+6 |
Bebisen v. 31
Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.
Källa: Gravid
