Fy på mig! Årets första (och kanske sista) semla försvann i ett nafs. Laktosintollerant eller inte, jag behövde verkligen något positivt att starta Februari med. Sedan blir det banne mig skärpning för vågen står oroväckande stilla och det hade känts LJUVLIGT om jag kunde tappa ett par kilo till. Vårpromenaderna gör förhoppningsvis susen...eller så gör de inte det.
Så går vi in i årets tråkigaste, men också kortaste månad. Inte ett enda julpynt kvar, bara iskallt och alldeles mörkt ute. Hu! Hu! Hu!
