Det fortsätter. Illamåendet. Den ständiga hungern. Avsmaken för allt. I en salig röra. Men jag njuter ändå av det faktum att jag är gravid, trots att det stundvis känns hopplöst. Ett par dagar har jag mått så pass bra att jag kunnat ta mig ut på en kort promenad till affären eller till lekplatsen. De stunderna de lever jag på länge. Illamåendet är intensivare och håller i sig längre stunder när det väl slår till. Värst är eftermiddagarna och kvällarna. Jag beklagar mig och känner mig stundvis ganska ynklig. Samtidigt vet jag vad som väntar. Ett barn. Större gåva går inte att få så visst är det värt det, utan tvekan. Saker som jag annars gör utan att tänka efter har nu helt plötsligt blivit ett stort projekt. Det handlar återigen om små vardagssysslor, som att duscha, borsta tänderna, dammsuga. Många av de där vanliga sakerna klarar jag inte längre av. Som att gå ut med soporna, byta blöjhinken, hälla upp kattmat eller göra rent i lådorna eller tvätta golvet. Allt luktar illa. Min parfym, ajax, kaffe, kakor, schampo, garderoben, min sambo, kuddarna i soffan, katterna. Listan kan göras väldigt lång.
Det jag är sugen på är grapefrukt. det smakar gott. annars är det inte mycket som jag känner sug efter nu för tiden. Jag börjar tröttna på filen, jag har redan tröttnat på yoghurt och jag har inte funnit något alternativ som jag kan ha för att hejda illamåendet. Keso...kanske?
Brösten gör sanslöst ont och det där med att avveckla amningen har inte riktigt gått enligt planen. Dagtid tuttar ännu Elliot minst 4 gånger. Han blir fruktansvärt olycklig när jag säger att "tuttarna sussar". Om allt går som planerat så kommer R att vara långledig i maj och då tänkte jag ta tag i avvänjningen.
 |
| Kulan v. 12+4. |
Bebis
Bebisen är 6,5 till 7,8 cm lång och väger 14 till 20 g. Bebisen är ungefär lika stor som en persika och växer snabbt. Mänskliga drag, ögon och öron kommer på sin rätta plats.
