söndag 11 december 2011

Min 50-tals pärla

Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. Eller hur är det nu man egentligen brukar säga? Efter att jag för drygt ett år sedan halkade in på en blogg i mitt sökande på barnrum så hittade jag en liten bokhylla som någon fyndat på en loppis och sedan dess har jag febrilt letat efter en sådan och så smått gett upp, för att sedan börja leta igen för att sedan ge upp osv.

Bokhyllan jag varit på jakt efter
Men titta vad jag just snubblade över på Blocket. 300kr och en bedjande blick på R och bokhyllan bor numera hos mig. I väntan på vår fyra. I väntan på Elliots egna rum.
Med hyllplan, låsbart skåp och två små lådor.
Den ser inte inte mycket ut för värden...nu. Men tänk er målad i vitt med nya knoppar och små fina korgar med leksaker och böcker i. Tänk er med små svarta fingeravtryck från lillprinsen. Det kommer att bli bra tror jag. Kan man älska en möbel? För i så fall gör jag det kanske nu. Jag känner iaf ett litet glädjerus. 

Tack farbror Bosse, jag ska vårda den ömt!

1 kommentar:

  1. Vilken läcker...det är så häftigt när man hittar något som man sökt länge..förstår precis ditt glädjerus Sofia. Ser framför mig den vit och fin i Elliots rum.
    Kram till ER!
    /Eva

    SvaraRadera