Vecka 27 är här och därmed har vi också klampat in i den sista trimestern. En tredjedel av graviditeten kvar alltså, sedan är Apan färdigbakad! För en vecka sedan passerade vi den magiska 100 dagars gränsen och nu traskar tickern raskt mot noll och snart kan jag nog även mentalt skymta slutet av denna fantastiska resa. Apan är oftast ganska lugn. Han stökar inte runt så mycket och stör mig inte på nätterna. Tidigt varje morgon brukar han köra sin morgongymnastik men sedan håller han sig oftast ganska lugn under dagen. Ju aktivare jag är, desto lugnare är Apan och ju lugnare jag är, desto mer aktiv är Apan. En kompis, Mia, förklarade att bebisen vaggas till söms när man rör sig... och det verkar stämma. När jag sätter mig med benen högt eller lägger mig på mage så att kulan trycks ihop så brukar jag ganska snabbt få mig en buff i sidan och visst känner jag att det blir mer och mer kraft bakom de där små fossingarna. Från att bara ha varit små diffusa rörelser, är det nu mer ordentliga stötar jag får. Men ont gör det inte och blåsan låter han numera bli, vilket jag är väldigt tacksam för.
Magen är inne i en rejäl växtspurt nu och jag kan nästan se hur den växer för varje dag. Magen är ganska exakt 100 cm i omkrets på det bredaste stället, ett helt sjukt midjemått va? Det har helt enkelt blivit en rejäl kula att bära runt på nu och naveln blir plattare och plattare. Den ser tyvärr mer ut som en kattrumpa än en navel nu. Jag har nästan gått upp 400g sedan startvikt så visst har veckans kalasande gett lite effekt på vågen också. Bristningar har jag klarat mig från hittills men de kommer nog snart om magen ska fortsätta att expandera i denna takt.
Men nu till det viktigaste... Håll i er gott folk! Det verkar som om illamåendet har släppt helt denna vecka. Jag har bara mått lite illa vid två tillfällen och det gick över nästan omedelbart. Jag behöver nog inte ens beskriva hur skönt det känns. Tänk om jag kan få slippa detta nu, det skulle vara fantastiskt.
Jag mår väldigt bra i övrigt också, inga krämpor förutom att jag lätt får ont i fötterna (i benen/skelettet) när jag går och står mycket. Mamma köpte ett par nya Ecco sommarskor till mig när hon var och hälsade på i veckan och det känns redan MYCKET bättre än med mina gamla skor. Klackar kan jag bara glömma nu, fötterna protesterar snabbt. Tusen tack för skorna mamma!
Jag har äntligen fått kallelsen till specialistmödravården (pga. hjärtat) så nu antar jag att barnmorskan faktiskt kommit ihåg att skicka i väg båda mina remisser. Jag vet inte exakt vad det är de ska göra för undersökningar, men det visar sig väl när jag väl kommer dit. Kanske ska de bara prata med mig om mina besvär och bedöma om allt är okej eller inte inför kläckningen.
 |
Magbild v. 26+5 |
 |
Ruinerna av en navel |
Du går nu in i den tredje trimestern och din bebis är ca 24 cm lång från huvud till rumpa och 38 cm lång totalt! Den här stora lilla varelsen väger nu omkring 1200 gram, eller 1.2 kg! Den kommer dessutom att öka ordentligt i vikt under den sista trimestern, även om den inte blir så mycket större.
Om din bebis föddes nu skulle den ha mer än 90% chans att överleva. Även om den är långt ifrån färdigutvecklad så skulle den ha goda chanser att klara sig med rätt vård. Du har ännu ungefär 13 veckor kvar av din graviditet och under denna tiden kommer bebisen att fortsätta växa och utvecklas. Det är avsaknad av underhudsfett och surfaktant i lungorna som gör att bebisen behöver ligga i kuvös för att hålla kroppstemperaturen uppe och få hjälp att andas med respirator, men även andra organ som hjärna, lever och immunsystem är underutvecklade och kan ställ till komplikationer vid för tidig födsel.
Källa: Blimamma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar