I lördags, precis när vi skulle sätta på oss skorna och gå ut till bilen, så tittar R på mig och utbrister:
- Du börjar få rätt mycket kägelform nu.
- Vad då kägelform?
- Ja, du ser ut som en kägla nu...liksom rund där (och så pekar han på mittpartiet och ritar upp formen av en kägla med händerna i luften.)
- Jaha, tack. Ska vi gå nu?
Ju mer jag tänker på det, ju mer inser jag hur rätt han har... Men vad får han egentligen allt i från? Det måste vara den där hjärnan han har. Den där makalösa hjärnan som tydligen ser saker som varken jag eller någon annan gör. Som ser siffror och geometriska samband ungefär på samma sätt som min hjärna är inställd på att plocka upp smutsiga strumpor från golvet och se att toalettpappret snart är slut på rullen. Ja, det måste vara ungefär så det hänger ihop, fast på ett annat plan...
 |
| Jag och mina alter egon |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar