Sov, Sofia sov!

Min lilla, stora skatt.

Smyger in i sängen och lägger mig bredvid Elliot. Han ligger på rygg, med sin vänstra arm runt Herr Nilsson och den högra armen rakt ut. Handen är lätt kupad. Hans lilla pyjamaströja har åkt upp i midjan och han har sparkat av sig filten. Jag kryper närmare honom och känner hur de små mjuka fjunen på hans huvud kittlar min nästipp. Han luktar gott. Tittar på honom. Den lilla, lilla näsan, de runda kinderna och de mörka ögonfransarna. Jag ser hur munnen rytmiskt rör sig i sömnen och hur underläppen har sjunkit in, precis som den alltid gör. Jag lyssnar på de jämna andetagen och ser hur bröstkorgen rör sig i takt med dem. Jag kan inte sluta titta på honom. Jag vill inte somna, jag vill bara titta...titta...titta. Tar min hand runt hans lilla varma, mjuka fot. Jag får en tår i ögat och undrar om Elliot någonsin kan förstå hur ofantligt mycket jag älskar honom? Jag hoppas det. Jag hoppas verkligen det ♥