tisdag 12 april 2011

Två fobiker

Både R och jag är väldigt rädda för spindlar. Han är rädd och jag är livrädd om jag ska försöka gradera rädslan på något vis. Den som är rädd försöker alltså hjälpa både sig själv och den som är livrädd. Vi är inget lyckat team i det avseendet.

Vi har dock väldigt sällan spindlar hos oss. Vi har haft en monsterspindel en sommar sedan vi flyttade in, så stor så att den lätt skulle kunna stå på kanten till ett espressofat. Det är en ganska lång och bisarr historia om hur jag stängde in den i vardagsrummet och tejpade för dörren och nyckelhålet med maskeringstejp så att den inte skulle kunna ta sig ut och sedan tillbringade jag fem timmar i köket i väntan på att R skulle komma hem från jobbet och kunna ta bort spindeln. Ja, den storyn känner nog många av er igen… 

Annars har det mest varit småspindlar, alltså millimeterstora som till och med jag klarar att ta kål på själv. Är spindlarna större än 5mm inkl. ben så börjar vi komma till den nivån att jag galltjuter, känner hur blodet sugs ut ur huvudet och ner i tårna och får svimningskänsla, hyperventilerar som en ilsken tjur och börjar skaka i hela kroppen. Det nästan svartnar för ögonen, så rädd blir jag!

Igår skedde det! Sent i går kväll när jag var på toaletten och satt och kissade och så tittar jag ner bredvid toalettstolen och ser en stor gråbrun skitäcklig spindel. Nu snackar vi större än en femkrona! Jag vet inte om jag ens kissade, har ingen aning om jag torkat mig eller ens spolat efter mig. Jag vet bara att jag måste UT! Jag kastar mig mot dörren och ser att handtaget är borta (fel sida av dörren). Störtar ut i hallen och vrålar att R måste skynda sig, det är en spindel på toan…

Naturligtvis sätter spindeln fart mot badkaret och kryper in där under och gömmer sig. Klockan 12 på natten kan vi inte plocka av badkarskanten heller med risk för att väcka hela huset… så R bestämmer att det är bäst att vi tömmer ut alla saker som står där inne och sedan försöker täta med handdukar runt badkaret i hopp om att den ska stanna kvar tills idag när han kommer hem från jobbet och kan ta upp jakten på odågan. 

Så här ser det ut när två spindelfobiker har varit på nattlig spindeljakt. 

Kaos i hallen efter nattens spindeljakt. 
Jag behöver nog inte påpeka att det inte lär 
bli någon dusch för mig idag. Jag kommer 
inte att dricka mer än nödvändigt heller...

4 kommentarer:

  1. ja det är roligt det där med fobier....speciellt för ett kryp som inte på ngt sätt kan skada er med sin matchvikt på 5-10 gram =)ska jag komma förbi och ta bort den?

    SvaraRadera
  2. Kan ni inte släppa in någon av katterna? Mina katter och hundar håller vårt hus hyfsat spindelfritt.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Ja, du ser Mia.. det skulle aldrig bli någon vidare friluftsmänniska av mig inte. Jag hade varit en skam för den skånska scoutkåren... ;) Alltid redo... att FLY! :))

    Vad sägs om lite våfflor i veckan? Vi får kolla med Sandra också...hon behöver ju äta upp sig lite. ;) Om ni bortser från stök och damm så kan jag vilken dag som helst förutom i dag.

    SvaraRadera
  4. Maria: Jo,...möjligen en av de prickiga. De brukar hjälpa mig med silverfiskarna. Skogisarna tycker inget mindre än en redig råtta (helst serverad på fat) är värt att springa efter ;) Frågan är om man vågar skicka in dem under badkaret...skulle någon fastna på något vis så blir det problem att få ut dem...

    SvaraRadera