Härliga höst

Den här hösten har varit helt ljuvlig, vilka underbara dagar Elliot och jag har haft på lekplatsen och på våra promenader. Vi leker dagarna i ända.  

Ett hedersuppdrag

Oj oj oj...vilken hejdundrandes cook safarijeep 

vi hittade i lekparken idag. 

...och en massa färgglada kulor att snurra på.

...och en stor ponny att gunga på. Här gäller 

det verkligen att hålla tungan rätt i mun.

Morgonmums-mellis i vagnen.

Plockar fina blad och börjar gå hemåt.

Hedersuppdraget är att hjälpa mamma att 

öppna den stora ytterdörren. Elliot vet 

minsann hur man taggar!

Ögongodis

Dessa kom R hem med från ögonkliniken idag.  

Någon finurlig själ hade lagt en hög med små

chokladögon i fikarummet för att bjuda på. :-)

Ajabaja

Att det är ajabaja att köra bil på mammas lampa är inget som
Chefen bryr sig om. Idag gör han nämligen precis som han
själv behagar. När jag frågade honom för en stund sedan
"Elliot ska vi gå ut med vagnen på långpromenad?" satte
han sig ner på golvetoch skrek "Eeej" och gjorde ett slags
stopptecken med handen mot mig. Ingen långpromenad i dag
alltså. Det är som jag brukar säga... Ibland känns det som att
han är en tonåring i en babykropp. Lilla busunge!

Elliots första konstverk

Där kom den. Den första teckningen. Den sparas och arkiveras, såklart. Elliot 

jobbade länge med den, valde kritor med stor omsorg. Jag är så stolt att jag 

nästan spricker. Den är ju så fin! 

Säg hej till kanin!

På väg att handla julklapp till sig själv. Elliot har lovat
mamma att inte tjuvkika.

Tomten är visst snäll i år. Den söta kaninlampan 

från Heico har legat på önskelistan sedan Elliot 

låg i magen. 

Var är alla?

Det börjar eka tomt på lekplatsen nu. Oftast är det bara jag och Elliot som är ute och leker. Var är alla barn? I somras var hela gården full av ungar...även flera som såg ut att vara i Elliots ålder. Även på eftermiddagarna så är det ganska tomt på gården. Jag hoppas att barnen återvänder i takt med att värmen kommer tillbaka. Det var så roligt när det var lite liv här ute... 

Fick syn på kaninfamiljen som bor där borta i buskarna.

Till det roliga

Idag var jag och Elliot nere vid hyresvärden och valde kakel och ny bänkskiva till köket. 5 minuter tog det så tro inte att det är några stora utsvävningar som görs. De får det att låta som att man som hyresgäst själv kan vara med och påverka, att man som hyresgäst kan komma dit och välja. Åjo! När jag kom dit insåg jag att valet stod mellan ett avlångt vitt kakel, i blankt eller matt. De hade även ett vanligt vitt kakel i 15x15 som de inte ens hade framme "för det är ändå ingen som väljer det". De gjorde samtidigt klart för mig att det var bäst om vi valde det blanka kaklet eftersom det är mer hållbart/slitstarkt och lättare att hålla rent. Speciellt mycket skilde sig inte den matta och den blanka plattan åt ens. Det var bara när jag tittade noga som det gick att se...så spelar roll! Den hela 35 cm långa bänkskivan bredvid spisen ska också bytas ut och där fanns det hela fyra olika skivor att välja mellan, varav två ljusa gick bort direkt. Så de resterande fyra minutrarna stod jag alltså och valde mellan en grå och en grå. Jag tog en...grå.

Men ALLT kommer att bli bättre än det vi har nu, tro mig! 

Vi funderar på att beställa en sprutlackering av våra skåpluckor i köket. Nu är de beige-rosa och kaklet är brunbeige. Färgskalan där inne gör mig faktiskt lätt illamående. Men vi råder bot på det, hoppas jag.

Resultatet får ni se i bloggen längre fram. Håll ut, kära vänner! Jag vet inte hur vi ska bära oss åt för att ro detta i hamn, men allt brukar ordna sig tillslut och det är vad jag tror att detta också gör. så fort chefen sover sätter jag mig vid datorn och drömmer mig bort bland färger, tapeter och prylar. Det mesta stannar vid just drömmar och det är kanske lika bra. Det här är en hyresrätt, vi kan inte pumpa in en massa pengar som vi aldrig får tillbaka. Speciellt inte när vi vet att det är under en begränsad tid som vi kommer att bo här. Det är trots allt bara en trea och fler barn vill vi ju gärna ha. Nu försöker vi bara att sakta omvandla den här beiga, bruna, rosa lägenheten till något ljust och lite fräschare.  

Där ovan

Visst minns man känslan av att ligga så där och se hur hela
himlen liksom snurrade runt där ovanför. Länge låg han där
och bara log för sig själv. Tittade på fåglar, svajande grenar
och vita moln som gled förbi.

Helgfinal

Vi var ute på en liten söndagstur och stannade still vid brofästet. 

R passade på att hoppa ur för att fotografera lite medan jag satt 

och höll en sovande Elliot sällskap i baksätet. Vilken kalaskväll.

Ute och busar

Frostnupna skor

Det var förmodligen någon här i kvarteret som 

hade en trevlig fredagskväll...och förmodligen 

frös lite extra om fötterna när han gick hem i natt.  

Lördag morgon

I morse vaknade jag tidigt och kände mig nästan oförskämt pigg. Jag kastade på mig lite kläder och gick till affären för att köpa frukost. Juice, färskt bröd och en massa grönsaker. Det riktigt knastrade om löven som jag trampade på och det ångade vitt när jag andades. Riktigt kallt var det, men det gnistrade så fint på bladen när solen sken på dem. Som tusentals små glitter. Det är synd att jag sällan är ute och strosar så här dags i vanliga fall. Det är ju magiskt. Jag gjorde dessutom ett nytt gatufynd men det förtjänar ett helt eget inlägg.

Repris

Så kör vi en förkylning till när vi ändå är igång. Får se hur många till vi kan hinna med till i år......

Natten var katastrofal. Stackars Elliot grät och höll låda och jag förstod inte vad det var med honom men i dag började näsan rinna så det förklarade ju saken. Bara att ladda upp förrådet av näsdukar och alvedon så överlever vi väl det här också.

Förbluffande teknik

Zappar lite på teven... 

Snackar lite i fjärrkontrollstelefonen 

Kollar mailen