Herr Piggelin

Fula, fula feber - Försvinn!

Hade det inte varit för Herr Piggelin så hade jag nog stannat

kvar i sängen idag.

Lite akrobatik på morgonkvisten...
för den som orkar.

En apa på huvudet tar Tittutleken till en helt 

ny och tidigare outforskad dimension.

Underbara unge! 

Trötta ben och röda näsor

Idag känner jag mig riktigt risig, förkylningen har nått kulmen så det blev bara en kort promenad till affären och genom parken hem. Sedan parkerade vi oss på gräset utanför huset och käkade mellanmål. 

Våga Vägra Sova!

Är han rädd att den där bleka morsan ska svimma 

av förkylning och nästan 30 graders värme?

Så, ja...nu börjar det arta sig.

För stor och liten mage

dripp dropp
sliten är bara förnamnet.

Jag ♥ Majsolen

Må det bli sol i sommar!

Har du lite dålig smak kanske? Ja, men håll 

då extra utkik på Coop. Dessa gummistövlar 

kommer sannolikt på REA inom snar framtid.

Barfota i det gröna

söndagspicknick

med herrarna i mitt liv :-)

spatserar

poserar

klapp, klapp

luktar på blommorna

varannan vatten, varannan kaffe

utslagna

myser i pappas famn

En gammal dänga

...som går varm här hemma är nu "Moster Ingeborg". Det svängas både hattar, kjolar och väskor och muffar och mostrar. Hit och dit. Vi svajar! Gör ni?

Bakom mina solglasögon

WOW, vilken häftig grej! Världen ser helt verkligen HELT

annorlunda ut. Mamma hissar, pappa dissar...men som ni 

vet så är det ju mamma som bestämmer! ;-)

NU kryper han!

Idag, strax innan kl 14, skedde det! Med tre-fyra små växelvis och helt korrekta "krypsteg" tog sig Elliot fram till gåstolen på vardagsrumsgolvet. Det hela bevittnades storögt av mamma och pappa över en kopp kaffe och med efterföljande jubel, pussar och hurrarop! Jag har vaktat honom med mina hökögon den senaste veckan för detta ögonblick ville jag verkligen inte missa. NU är det slut på husfriden. Hoppas att Elliot kan springa av mig ett par kilon till sommaren! ;-)

I repris

Jag som aldrig blir sjuk sitter nu här med feber och jämrar mig. Bredvid mig ligger en trave Lambi, några askar halstabletter och en nezeril i högsta hugg. Obehagliga baciller...var kommer ni ifrån och vad är det som gör att ni hittar mig, gång på gång på gång?

Det blir inte mycket gjort här hemma. Elliot är nöjd och glad trots att jag inte känner mig vidare alert alls. Idag orkade jag inte ta mig ut med vagnen. Istället läser vi böcker, bollar, bygger torn och vilar.

I dagarna tre

Belgiska våfflor med lönnsirap, blåbär, björnbär och grädde.

Känner någon till någon bra diet där dessa underbart, ljuvliga, 

fantastiskt delikata skapelserna ingår så lova att ni säger till. 

R kastar det där oroliga ögat på mig när jag säger att "jag lätt 

skulle kunna leva på dessa..." 

Hej Syren!

Idag fick Elliot hälsa på syrenerna och OJ ett
så ljuvligt möte det blev för den lilla nosen.

Dumma tänder

Lite skrik och gråt hör visserligen bebistiden till men eftersom Elliot nästan alltid är glad och nöjd så skär det lite extra i hjärtat på mig när de här dumma tänderna måste göra så där ont. Med två bumlingar på väg i överkäken är tandköttet nu svullet och ilsket rött...och humöret skiftar ibland med bara några sekunders mellanrum. Som här...

Efter regn kommer solsken...och tur är väl det!

Oskyldiga

Ingen av våra ögontjänare ville erkänna 

vem det var som i morse lyckades trasha 

klösmöbeln genom att BRYTA av den 

översta avsatsen. Era klåfingriga små djur! ;-)

Bortglömd i år igen

Idag har jag namnsdag. Något som R har väldigt svårt att komma ihåg, varje år. Min morbrors sambo heter Åsa och hon skickade ett sms med "grattis på namnsdagen" till mig idag. När R kom hem från jobbet så sa jag:

- Det är den 15 maj idag.
- Ja.
- Jaaa...?
- Ja, vad är det med det?
- Jag har ju namnsdag då......
- Ja, just det ja!
- Alltså, nu har du glömt bort det igen....tom Åsa kom ihåg att gratulera mig.
- Jaha, vet hon vad du heter?
- Eeeh...hon vet att jag heter Sofia ja... (mitt förnamn)

Alltså, försök inte. Detta kommer du inte undan med kära R. :-)

Påminnelse

Man ska vara rädd om det lilla man har
♡

Klapp klapp

Det är häftigt att få vara med vid sidan av, och se hur Elliot dag för dag lär sig nya saker. Sedan snart en månad tillbaka klappar han händerna på riktigt, med två öppna handflator. Det är också roligt när jag ser hur han snabbt erövrar en ny kunskap och frenetiskt övar på den ett tag för att sedan helt plötsligt sluta tvärt. Helt plötsligt verkar han inte alls förstå hur han ska göra när han ska klappa händerna, räcka ut tungan, peka på lampan, vinka eller vad det nu är vi ber honom om. Han bara tittar på oss och hur mycket vi än försöker så gör han inte en min av att vilja härma oss. Men så plötsligt så börjar han göra det igen. Det är som en vilande kunskap, som att han efter att ha lärt sig något mentalt bearbetar det för att sedan komma igång med det igen. Oftast är uppehållen på en dryg vecka innan han börjar praktisera färdigheten igen. 

Elliot
26/4-12