Hela graviditeten kommer i skymundan. Det som upptar alla mina tankar nu är morfar och sorgen efter honom är så otroligt svår att bära. Vad var det egentligen som hände? Jag hoppas att vi kan få svar på det. Jag är ledsen för att morfar inte fick uppleva våren, sommaren och den nya bebisen. Flera gånger sa han att han var så lycklig för att ha fått vara med och uppleva Elliot. Det var det största, sa han. Sorgligt nog tog hans resa slut redan nu.
Den största höjdpunkten för mig och R är att Pralinen nu sparkar så hårt att vi både känner och kan se det utanpå magen. Den 7 maj kände jag första sparken utanpå magen och den 15 maj kände R den första sparken utanpå magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar