Så kom den då äntligen. Dagen som vi väntat så länge på. Idag var det dax för ett första ultraljud och än en gång sitter moderkakan i framvägg och precis som jag misstänkt är det bebben som flaxar runt på samma ställe som Elliot först gjorde i magen. Hjärtat tickade så fint och allt som går att se vid den här tidpunkten såg fint ut. Jag blev framflyttad en dag så just nu är BF 20 september men det kanske ändrar sig efter RUL.
Bebisen var aktiv och sprattlade en hel del. På slutet av ultraljudet så kurade den ihop sig i ett hålrum, drog upp armarna mot ansiktet, vek ner hakan mot bröstet och somnade gott. Det var så fascinerande att se, precis som en "riktig" bebis gör. Under tiden som vi gjorde ultraljudet så hade Elliot barnvakt, för första gången sedan han var riktigt liten. Faster Isabelle passade honom och det hade gått jättebra, trots att han var så förkyld och sjuk. Vi är så glada och tacksamma för att hon kunde ställa upp.
