I förrgår lyckades vi kommunicera med Apan för första gången. R höll sin hand på min mage och varje gång jag tryckte ovanifrån på magen så sprattlade det till under hans hand. Det var lite av ett ”Hallelujah moment” för R och mig…och vem vet, det kanske det var för Apan också.
Kulan v.24 i en extremt osmickrande vinkel |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar