På fyra ben

Maka på er brudar!

Rustad för hösten

Vi klickade hem en höstjacka till Elliot för en tid sedan, den är därför ännu lite stor men idag var det lite kyligt ute så fick vi tillfälle att prova den. Jackan kommer från Ticket to heaven och känns som att det är ett av de bättre ytterklädesköp som vi gjort till honom. Den är snygg, vattentät och fyndad på REA. 800 kr kan jag tycka är lite väl mycket för en höstjacka till en så här liten pojke, även om Elliot förtjänar det allra bästa och bättre än det. 

kottar i parken

en kotte i vagnen

Undrar om det är så här Elliot upplever våra
promenader? Inte så pjåkigt isf!

Till bakverket

Dagens gatufynd består av en kul cykelsadel.
Lärdomen blir - Ju mer du bakar, ju mjukare sitter du!

Pytteliten sötnos

Parkprakt

En krumelur senare

I morse innan R skulle åka iväg till jobbet gick vi och skrev under kontraktet på den nya lägenheten. Nu känns det bra igen. Till och med väldigt bra! Det är just när jag befinner mig i det där ingemanslandet, när besluten ännu inte är fattade som det känns jobbigt, svårt och lite dystert. När jag väl bestämt mig så är det bara att köra och nu ser jag fram mot vad som komma ska. Ja, bortsett från att allt ska packas ner och upp ur kartonger. Det kommer att bli två roliga månader vi har framför oss, speciellt eftersom vi ska semestra lite också... Så, vi börjar packa ner oss och rensa redan i helgen. Släng, Sälj, Skänk och Spara! 

Fördelen med att lägenheten är i renoveringsbehov är att det nu står oss fritt att i princip göra vad vi vill. Nytt golv och nya väggar, nytt kakel vid diskbänken, ny färg på köksluckorna, nya knoppar....VITT VITT VITT...ja, som ni ser lär vi inte vara sysslolösa det närmaste året framöver. Är det någon av mina vänner som gillar att slipa spackel så är ni hjärtligt välkomna att ringa mig. Se så, var inte blyga nu!

Badboll

Gissa om Elliot blev glad när vi öppnade paketet från Goboken 

och det låg en badboll där. Han kröp i full fart efter bollen, fram 

och tillbaka över golvet. Ända tills han var helt svettig i håret. 

Bollar är verkligen det som hägrar just nu.

Tuttar lite här och var...

Elliot har ett par favoritleksaker och de har alla gemensamt att de har en "spene". Den här leksaken fick han av Monica och Peter innan han föddes och den har alltså hängt med ända från start. Leksaken är inte bara färggrann och fin, den har inte mindre än sex alldeles hallonröda "spenar". Samtliga är platta, stela och vältuttade vid det här laget! Den har räddat många av våra bilturer ska ni veta.

Beslutsångest?

Den här blir bra!

Full koncentration

Tittut lilla Apa!

Vaaar är Elliot?

Tittutlekarna fortsätter. Skratten övergår till tjut. Hittar jag Chefen för tidigt blir han sur och ryter till. Som ett argt lejon. Det gäller att jag gör rätt, att jag letar efter honom lagom länge och på rätt ställen. Ibland hjälper han mig att leta efter sig själv och ibland hjälper han mig att leta på rätt ställen. Oftast sätter han armarna i pannan och säger "tsss". Ja, då vet jag att jag ska fråga: "Vaaar är Elliot? Kan han vara ute vid sin kisse kanske?" och så är vi på god fot igen, Chefen och jag.  

Kärt återseende

Elliot kollar in de fina presenterna

ÄNTLIGEN fick jag träffa Simone igen. Vi har planerat så länge att vi skulle ses men det har liksom aldrig riktigt blivit tillfälle. Hon bor i Kristianstad, jag i Malmö och ingen av oss har just "vägarna förbi" varandra. Men idag blev det äntligen av! Härliga, snälla tjej! Tänk, ibland hittar man de där vännerna direkt, att det liksom klickar redan första gången man ses. Som att det känns självklart och som om man alltid har känt varandra på något vis. Simone är verkligen en av dessa.

Simone hade med sig ett paket till Elliot med fina och bra saker. Elliot spratt till när paketet kom fram och ryckte i snörena och tittade på det roliga omslaget. Mamma spratt till när hon såg vad som låg inuti paketet - precis sådant som jag gillar. Helt i min smak. TUSEN, TUSEN Tack!


(bild på presenterna kommer...)

Nummer fyra

Nu har de två på nedre botten fått sällskap!

Nu är fjärde bumlingen ute.

Vafan...

Kalasväder och vit som ett lakan. Vitare än ett 

lakan. Med Ajfånkameran blir jag snarare i ton 

av ett A4. De här armarna har inte sett rejäl sol 

på länge, det är helt uppenbart. Det är så jag blir 

chockad själv men det bästa av allt är att i den 

här gedigna åldern så spelar det inte så stor roll 

längre. Men att det ska ta 31 år och 30 graders 

värme för att inse det är ändå en smula tragiskt.

På kaffejakt

Det är inte lätt att krypa klädd i kaftan men är man på jakt 

efter en skvätt svart morgonkaffe så är det mödan värt...

I år hann jag...

gå och titta på näsduksträden i Rönneholmsparken som Linda hade fotograferat och skrivit om i sin blogg förra året. Det luktade...kattpiss, men håller ändå en hög kulhetsfaktor och kan nu prickas av den mentala listan över de saker jag vill se innan jag dör. Värt att kolla in någon gång, om du inte redan har gjort det alltså.

26 maj och ännu i blom

Vi lättar ankar!

Planlösning

Vi tackade JA till lägenheten och blev för en stund sedan uppringda med beskedet att vi fick den. Vi låg som nr 3 (av 5) i kön. Blir lätt knäsvag och nästan lite yr när jag tänker på flytten och på det renoveringsbehov som finns för att sätta en mer personlig prägel (från laxrosa till vitt), innan vi väl kommit i land. Får även en liten klump i magen när jag tänker på hur bra jag trivs här. Hur hemma jag verkligen känner mig här. Men... Nu behöver vi verkligen en hiss och nu får vi en hiss. Vi får även bo kvar i samma kvarter och vem vet när vår slutdestination dyker upp. Det kanske blir först om två år och så länge klarar vi oss inte utan en hiss. Innergården är dessutom HELT perfekt med en stor fin lekplats, gott om gröna ytor, buskar, bänkar, grillplats och planteringar.

Lite trist känns det allt med tanke på att vi redan har fixat det mesta i lägenheten som vi bor nu. Vi har bytt golv i kök och hall, tagit ner träpanel, målat om väggar i tak i kök, hall och sovrum, målat alla dörrar, bytt handtag och knoppar. Lägenheten har gått från kissgult, brunt och babyblått till VITT, VITT och VITT - som allt tenderar att bli där jag drar fram. Förmodligen kommer det att ta en aaaaning längre tid denna gång bara.

Grubblerier

Grubbla gör man bäst utomhus. I solen, med ett paket kex och en kaffekopp och en söt bebis att vila ögonen på. Under tiden jag tänker matar jag en ful mås som tiggar kex. Inte för att jag alls gillar fåglar, utan mest för att jag har svårt att stå emot hans bedjande blick. Så nu har vi de bästa förutsättningarna att komma fram till ett bra beslut. Flytta eller inte flytta!

På Visning

I morse var vi på visning på en lägenhet ett stenkast bort från där vi bor nu. En liknande lägenhet i storlek och typ som vi bor i nu, fast med hiss. Ytskikten behöver fixas (plastmattor och väggar i konstiga laxrosa, beiga och bruna toner) men trots det känns det som att det är en lägenhet vi skulle kunna mellanlanda i något år. Vi trivs så bra i området som vi bor och de lediga erbjudandena här omkring är inte många. I morgon måste vi lämna besked om hur vi vill göra så det är inte speciellt lång betänketid vi får.

Hissen är egentligen den största anledningen till flytt just nu. Det är tungt och jobbigt att släpa vagn, handel och barn tre våningar upp och ner varje dag. När Elliot blir mer rörlig och jag måste lämna honom själv i lägenheten under tiden som jag går ner med vagnen så vet jag inte hur jag ska lösa det, inte heller om han ska kunna få syskon. Att vara stor och tjock och dessutom släpa barn och vagn upp och ner för trapporna varje dag går helt enkelt inte.

Med håret på ända!

Elliot börjar växa ur sin badbalja så i kväll fick han provbada i 

badkaret för första gången. Som ni kan se på minen så är han 

inte helt övertygad om att det här var en så värst bra idé.

Morfar 85 år

Idag fyller min morfar 85år. Han är också ett majbarn, precis som jag. Jag har skickat in en grattishälsning å tjocka släktens vägnar till den lokala radiokanalen och önskat honom en låt. Jag tyckte att "En sån karl" med Lill Lindfors kunde passa så den fick det bli. Annars har det inte hänt så mycket, förkylningen håller mig i schack och barnvagnspromenaderna får vänta tills jag känner mig bättre. Istället tar vi vår filt och mellanmål och går ut i gröngräset och sedan gungar vi lite och kastar boll - ja, ni läste rätt. Sedan ett par dagar så kastar Elliot bollen istället för att rulla. Att han redan har bättre bollsinne än pappa har jag redan sagt en gång, men det tål att upprepas. Gång på gång på gång. För så är det.

Idag gör giraffen oss sällskap

Återställer vätskebalansen

En god bok...

och ett ännu godare mobilfodral.

Herr Piggelin

Fula, fula feber - Försvinn!

Hade det inte varit för Herr Piggelin så hade jag nog stannat

kvar i sängen idag.

Lite akrobatik på morgonkvisten...
för den som orkar.

En apa på huvudet tar Tittutleken till en helt 

ny och tidigare outforskad dimension.

Underbara unge! 

Trötta ben och röda näsor

Idag känner jag mig riktigt risig, förkylningen har nått kulmen så det blev bara en kort promenad till affären och genom parken hem. Sedan parkerade vi oss på gräset utanför huset och käkade mellanmål. 

Våga Vägra Sova!

Är han rädd att den där bleka morsan ska svimma 

av förkylning och nästan 30 graders värme?

Så, ja...nu börjar det arta sig.

För stor och liten mage

dripp dropp
sliten är bara förnamnet.

Jag ♥ Majsolen

Må det bli sol i sommar!

Har du lite dålig smak kanske? Ja, men håll 

då extra utkik på Coop. Dessa gummistövlar 

kommer sannolikt på REA inom snar framtid.

Barfota i det gröna

söndagspicknick

med herrarna i mitt liv :-)

spatserar

poserar

klapp, klapp

luktar på blommorna

varannan vatten, varannan kaffe

utslagna

myser i pappas famn